Snart nytt år. 2012 here I come!

Det känns faktiskt lite högtidligt att det snart är nytt år och dessutom 2012. Detta år har vi hört så mycket om och hur det än ligger till så verkar alla mina stora drömmar börja just 2012. Intressant...

Julen var lugn och inte så traditionell hemma hos oss i år. Vi hade köpt och dekorerat en fin gran och det blev några roliga julklappar till barnen. Istället för svensk julmat eller den traditionella franska kalkonen och gåslevern så njöt vi av en mustig köttgryta full av goda grönsaker. Min man är hemma igen och det märks!

Mat
Jag lagar mest grönsaker och tofu. Gott men enkelt. När Franska Mannen är hemma blir det stora grytor som sjuder i timmar på spisen tills köttet smälter i munnen och det doftar som hemma hos mormor. Den stora skillnaden mellan oss är att han Älskar att laga mat sådär som fransmän ofta gör. Mat är helig i Frankrike och den ska tillbes och avnjutas i timmar.

Trots att jag fortfarande inte är någon jättematfantast så gillar jag detta sätt att njuta av maten. Det är ju faktiskt den som håller oss vid liv och ger vår själ någonstans att bo. En riktigt god måltid är verkligen något alldeles speciellt. Dessutom är fransk mat utsökt men balanserad. Jag förundras alltid över hur det är möjligt att äta i timmar och ändå må bra efteråt.

Nåja, nu är julen slut och vi väntar in det nya året.

Nytt år, nya drömmar

Jag har ägnat några dagar till att fylla i Leonies 2012 Yearbook Planner där jag får tillfället att klura på vilka mina mål inför det nya året är. Vad vill jag lära mig? Vilka lärare och guider vill jag bjuda in? Och så en massa självkärleksövningar. Jag måste erkänna att det känns jobbigast för mig. Att skriva vad jag är bra på... Jag fick verkligen tvinga mig att skriva sidan här på bloggen om kanalisering. Vad är jag bra på? Intressant övning.

Spiral i min trädgård

En sak jag har varit sugen på att göra jättelänge är att skapa en stenspiral i min trädgård. Jag är lite besatt av spiraler och dessutom menar Jackie på Flowerspirit att det förändrar energin i trädgården.

Bilderna på min spiral blev inte så fina men det var så underbart att göra den. Jag visste precis var jag ville samla stenarna och efter en liten stund hittade jag en helt perfekt fossil i spiralform! Den är i centrum av min spiral och under den har jag lagt en jättevacker vit sten. I mitten av spiralen växer ett gammalt olivträd och eftersom olivträdet symboliserar fred så tyckte jag det passade bra : ).

Jag önskar dig ett fint avslut på 2011 och en riktigt god början på 2012. Vad drömmer du om och vad vill du göra under det nya året? Mitt ledord för 2012 är BALANS. Vilket är ditt?

Stora kramar, Karina

Vintersolstånd, avslut och början på det nya

Igår tog jag en stund när barnen somnat för att skriva ner vad det gågna året inneburit för mig. Vilka drömmar har gått i uppfyllelse? Vad har jag lärt mig om mig själv? Vad är jag stolt över?

Jag är inte van vid att reklektera så mycket över det som varit utan lämnar ganska snabbt det gamla bakom mig för att gå vidare. Det var faktiskt jättekul och intressant att se tillbaka och inse att det faktiskt hänt en hel del det senaste året.

• Jag har startat eget. 
• Jag har två bloggar. 
• Vi klarade oss igenom min mans kurs på annan ort i flera månader och det gick t o m bra. 

Stora saker som kändes ganska jobbiga innan men som gick riktigt bra. Dessutom lärde vi oss mycket om oss själva och varandra.

Nya mönster, nya beteenden
Jag inser ännu klarare att allt är möjligt och att mycket handlar om hur vi gör saker. Med det menar jag inte att vi på ett ytligt sätt bara kan le och skutta igenom riktigt svåra faser i våra liv utan jag menar att genom små förändringar i attityd och handling kan stora förändringar ske. Och det är så häftigt!

Jag var ensam med barnen och allt det praktiska måndag-fredag två gånger i månaden och dessutom ville jag jobba på mina projekt (starta eget, bloggarna, skapa kommunikationsmaterial, kanalisera). Istället för att kämpa som en galning (min vanliga reaktion ; ) eller sitta och sucka så har jag varit strukturerad och definierat mina mål.

Vad är viktigast? Hur kan jag organisera min tid så att det blir gjort? 

Jag har inte slappat så mycket men inte heller försökt pressa in så mycket som möjligt. Viktigaste läxan av alla: be om hjälp!

Jag som gärna "kan själv" ; ) har lånat bilar, bett om barnpassning och inköp av mat. Jag erkänner att det har tagit emot och jag har känt mig sååå jobbig. Ensam är stark ; ). Men vilken fantastisk erfarenhet det har varit. Mina vänner hjälper gärna till! De känner sig generösa och tycker det är roligt att vara med mina barn. Kors i taket! Dessutom vågar de i sin tur be mig om tjänster. Och så hjälper vi varandra och det är hur trevligt som helst. Vi är glada för vi både ger och får av varandra. Barnen tycker det är jättekul att vara med kompisarna och lära känna deras föräldrar mer.

Skapa en oas i vardagen

Eftersom detta är en hektiskt tid med mycket att göra innan jul så har jag inspirerats av både Anne på Mundekulla och Chameli på Awakening Women att skapa små oaser av skönhet och lugn.

Varje dag - helst på morgonen - tänder jag några flytande ljus i en skål full av blomblad. Jag ställer skålen tillsammans med några andra tända ljus på köksbordet och så njuter jag av lugnet och värmen de sprider medan jag äter frukost. En liten ritual att börja dagen med innan jag rusar vidare.

Att ta pauser. Att släppa taget en liten stund när min hjärna säger "fortare".

Jag önskar dig en fin stund idag!

Varma kramar, Karina

Lyllos mig! Titta vilket fint halsband jag fick!

Jag som verkligen inte är en storkonsument blev så himla glad över ännu en fin present! Jätteroliga och duktiga Beth McLarnan blev så inspirerad av mitt senaste Kärleksbrev att hon skapade två vackra halsband med budskapet "You are always on your path". Det är verkligen något jag lever efter, ungefär som ett mantra ; ). Dessutom blev jag så lycklig när hon skrev så här snälla saker pa sin blogg: http://threetrees-art.blogspot.com/

Tänk att vi kan inspirera varandra genom våra bloggar. Beth gör underbara smycken och hon berättar så levande om hur skapelseprocessen går till. Jag har precis insett att man kan skapa saker med sina händer (smycken, konst, whatever) och att det kan vara ett andligt arbete. Så klart, tänker jag nu men det var inte det förut.

Och vilka generösa människor det finns! Jag hoppas att jag inte låter alltför mallig ; ) men gud, vad jag är glad idag.


Stora kramar till er alla!


Karina

Underbart slut på året, underbara människor

Jag är inte en julälskare direkt utan tycker mest att det är skönt när det är över. Jag minns mest de lite sorgliga jularna och en känsla av saknad. Visst har jag även fina minnen av ljusa och vackra jular men det är mest saknaden jag minns sedan jag blev vuxen.

De senaste 10 åren har jag och min älskling firat alla möjliga sorters jular. Stora familjejular med massor av paket och många, goda maträtter, mysiga jular bara vi två, och nu senast jul på vackra Korsika hos barnens snälla farfar. Det var en blandning av fantastisk fransk mat, champagne, promenader på stranden, juleld i lilla staden St Florent och massor av citroner, mandariner och clementiner plockade i en magisk trädgår hos goda vänner.

I år blir det antagligen en lugn jul hemma hos oss, bara vi 4 och det känns precis lagom. Inga matorgier och inga berg med julkappar. Skönt!

Generösa människor

De senaste veckorna har jag förundrats och hänförts av dessa fantastiska människor som delar ut fina presenter och som överöser andra med kärlek och omtanke. Jag känner mig så upskattad och värdefull och det är en otrolig känsla. Det känns verkligen hoppfullt inför det nya året - 2012 dessutom!

Tänk att vi kan vara så här kärleksfulla mot varandra trots kriser och andra svårigheter i dessa tider. Fantastiskt! Jag har blivit tårögd av lycka flera gånger denna veckan och det är verkligen inte vanligt : ).

Julklappstips

Jag har länge tänkt att jag skulle göra en liten lista på mina favoritpresenter just nu om ni saknar idéer ; ). Ok, här kommer den:

1. The Invitation, Oriah Mountain Dreamer

Jag älskar Oriah Mountain Dreamers böcker och läser dem om och om igen. De är så djupa, vackert skrivna och fulla av visdom. Oriah varvar fantastiska citat och egna dikter/texter med berättelser från hennes eget liv. Hon skriver både om det fina och magiska i livet och om de riktigt svåra stunderna.

Att sitta med det som är är hennes ledord och hon skriver mycket om det. Hur gör hon det? Hur gör vi det? Jag har alla hennes böcker men the Invitation var den första och jag älskar den.

2. Sacred Path cards, Jamie Sams

För er som redan har Jamie Sams Medicinkort med djuren så vill jag varmt rekommendera denna Sacred Path kortlek. Den är helt fantastisk! Illustrationerna är så vackra och inspirerande och budskapen är alltid på pricken. En lite mindre känd kortlek tror jag men jag använder min sedan snart 10 år tillbaka och den är verkligen en pärla. Du kan dessutom kombinera den med Medicinkorten.

3. Flower essences
Jag har nyligen upptäckt inspirerande och varma Jackie på Flowerspirit och trots att jag inte - ännu! - har testat hennes elixir så låter de fantastiska.

Jag har använt mig av blomsterelixir sedan flera år tillbaka och jag tycker att de är ett fantastiskt stöd vid stora förändringar och känslomässiga utmaningar. Som en vis vän att hålla i handen blandat med blommornas djupa visdom.

Jackie erbjuder dessutom lockande blandningar (Soul Blends) för endast ca 139 kr (inkl porto) och om du beställer senast onsdag den 21 december så får du en flaska Self-Love eller Self-Nurture i present.

Om du är intresserad så läs mer här: http://www.flowerspirit.info/soul-blends/

Jag tror att jag ska ge mig själv Authentic Expression i julklapp. Den låter perfekt för den fas jag befinner mig i just nu : ). För att vi ska få lära känna Jackie lite mer har jag bett henne att gästblogga här i början av nästa år. Spännande!

4. Leonies kurser och Yearbook Planner

Som ni har märkt så är jag helt såld på Leonies kurser och hennes gudinneforum på nätet. Hittills har jag hängt mycket på forumet och det är så inspirerande.

Jag är mitt i kursen Creative Goddess e-course och den är sååå inspirerande. Vi får njuta av guidade meditationer som leder oss in i den kreativa världen på ett mycket djupt och kraftfullt sätt. Vi lär oss dessutom att kontakta vårt inre och släppa rädslor som håller oss tillbaka.

Eftersom det snart är dags för vintersolståndet så förbereder jag mig bl a genom att skriva ner alla spännande frågor och övningar som Leonie föreslår i 2012 Yearbook Planner and Workbook. Vi uppmanas att sammanfatta 2011 och lämna det bakom oss och sedan formulera våra drömmar inför nästa år. Det ska bli så spännande och Leonies färgglada och vackra illustrationer ger i alla fall mig lust att anta utmaningen : ).

Om du är intresserad kan du klicka på någon av de färgglada ikonerna till vänster.

Jag önskar dig en fin och vilsam dag. Kom ihåg att andas!

Varma kramar, Karina

Och Vinnaren är...

....faktiskt två personer, ha, ha! Jag tyckte det var så lite med bara en kanalisering och ni skrev alla så fina, fina saker. I alla fall så råkade jag dra två lappar så nu blir det så.

Vinnarna är Pernilla (imellanrummet) och andra anonyma Malin som skrev längst ner. Maila mig de frågor ni vill att jag ska ställa så skickar jag de budskap jag får så snart jag kan. Det blir kanske inte innan jul men i alla fall innan nyår.

Tack för att ni ville delta och jag önskar er alla en riktigt fin vecka. Snart är det dags för vintersolståndet och det kommer jag nog skriva en del om. Det känns som att nedräkningen har börjat : ).

Varma kramar, Karina

Vad är din Djupaste Önskan?

Jag har börjat följa Wishcasting Wednesdays hos Jamie Ridler och jag gillar verkligen tanken på att varje vecka formulera en önskan och dela den med andra. Vi läser sedan varandras önskningar och förstärker dessa tillsammans.

Idag skrev jag så här: http://karinas-inner-space.blogspot.com/

Vad är Din Djupaste Önskan?

Varm kram, Karina

Jultävling! Vinn en personlig kanalisering : )

Som jag nämnde förra veckan så blev jag så inspirerad av Anne på Mundekulla och hennes vackra julkalender full av gåvor att även jag blev sugen på att utlysa en liten tävling.

Vinn en Personlig Kanalisering/Andlig vägledning

Jag lottar ut en kanalisering till en av er. Ni som brukar läsa mina Kärleksbrev vet hur de kanaliserade budskapen känns men vid en personlig kanalisering får ni ställa vilka frågor ni vill så förmedelar jag de budskap jag får. Du kan läsa mer om det under fliken Andlig vägledning/ Kanalisering ovan. Jag skickar allt i ett e-mail så ni kan spara det : ).

Hur gör ni?

Om du är intresserad av att delta så lämna bara en kommentar nedan och berätta varför du vill vinna. Jag drar ett namn nästa söndag, den 18 december.

Det här ska bli spännande!

Soliga kramar, Karina

Tid för stora förändringar

Jag känner det i kroppen. Djupt inne i min själ. Att jag håller på att förändras. Att gå från puppan till fjärilen. Jag vet inte exakt vart jag är på väg men jag har tillit. Tillit till Livet. Tillit till denna Vackra Resa jag påbörjat.

Jag har varit frestad att ta den enklare vägen. Att vänta lite till. Att spela säkrare. Men jag står stadigt i mig själv och jag känner djupt inne i mina celler att det är Nu det gäller. Jag förbereder mig för att pånyttfödas och jag vill stå mitt i ljuset och vara allt det jag är. Inte ego utan det handlar om att acceptera mig själv fullt ut. Utan att ta ett steg tillbaka inför Rädslorna.

Gudinnan Kali
Jag gjorde en jättespännande guidad meditation för att möta Gudinnan Kali, en hinduisk gudinna som skulle hjälpa mig att kontakta min inre drivande kraft. Så här beskrivs Kali:

"Kali, in Hinduism, is a manifestation of the Divine Mother, which represents the female principle. Frequently those not comprehending her many roles in life call Kali the goddess of destruction. She destroys only to recreate, and what she destroys is sin, ignorance and decay. She is equated with the eternal night, and is the transcendent power of time, Kali or Maha-Kali, and is the consort of the god Shiva. In myth, it is Shiva who destroys the world, and Kali is the power or energy with which Shiva acts. Therefore, Kali is Shiva's Shakti, without which Shiva could not act."

Det var en mycket stark meditation och jag kände hur jag var tvungen att stå stadigt i mitt center för att inte backa inför hennes otroliga kraft. Sedan bad jag henne visa mig mina rädslor och vad som håller mig tillbaka och det var intressant att se att mina två största rädslor är att lyckas och att misslyckas.

Jag tittade mina rädslor rakt in i ögonen och såg dem lösas upp och försvinna fyllda av ljus. Det var ett ömt och vackert ögonblick och jag accepterar att jag är Rädd ibland. Det är ok. Men jag tar mina rädslor i famnen och fyller dem med Kärlek. Sedan släpper jag dem och fortsätter fram på Min Väg. Det är ingen kamp. Ingen strid att vinna. Jag ser det som Är och sen släpper jag taget. Underbart! Och förvånande.

Jag önskar dig en vacker dag och ta hand om dig själv.

Varma kramar, Karina

Fullmåne och full månförmörkelse i morgon

I morgon är det dags för fullmånen att skina över oss och en månförmörkelse kommer dessutom att äga rum. Mycket energi i omlopp - som vanligt i år ; ) - och jag känner starkt att det är dags för mig att bege mig ut i skogen för en liten meditation med Syster Måne. En god väninna och jag ska sätta oss ute och jag fick en tydlig inspiration att skapa en guidad meditation med hjälp av min trumma och ett vindspel.

Guidad meditation
Min idé är att vi med trummans hjälp ska vandra längs en liten stig till en grotta. I denna grotta möter vi den gamla, visa kvinnan i oss själva. Vi sitter en lång stund med henne och pratar eller utbyter tankar, bilder eller  känslor. Innan det är dags att gå tillbaka så ber vi henne om en gåva.

Vi tar emot gåvan och låter den sjunka in i hela vår kropp och själ. Sedan tackar vi den visa kvinnan och säger farväl. När vindspelet klingar är det dags att gå tillbaka längs samma stig vi kom på och sedan är resan slut.

Det känns som att det är en tid för att vara stilla och lyssna och min väninna drog även just kortet Lyssna sist vi mediterade. Därför känns det viktigt att vi tar oss tid till just det. Och mysigt att bylta på oss en massa kläder, ta med en termos med rykande chai och sätta oss ute i skogen. Sedan låter vi trumman leda oss.

Om du har lust att vara med så berätta gärna hur det gick för dig efteråt. Vi tänkte träffas vid 8-tiden på lördag kväll men om du har lust att delta så går det bra närsomhelst. Tid och rum är inte viktigt. Bara närvaro är det : ).

Varma kramar,

Karina

Finfin julklapp till en av er!

Ja, just det. Det är ju julafton snart och jag blev så inspirerad av Anne inne på Gudinnerummet att jag också ska lotta ut en fin present till en av er nu i veckan. Håll utkik : ).

Kramar!!

Karina

Häng med mig i Gudinnelandet!

Som ni kanske har märkt så är jag väldigt aktiv på Leonies Gudinneforum. Jag har varit medlem i snart en månad nu och det är verkligen en oas av bra kurser, guidade meditationer och framförallt fantastiska Gudinnor från hela världen som delar med sig av deras kunskap så generöst. Det har hänt så mycket sedan jag gick med och jag vill verkligen dela med mig av det till er.

Jag har anmält mig som affiliate för Leonies kurser och forum så om ni anmäler er genom att klicka på någon av länkarna från mina bloggar så tjänar jag också pengar. Naturligtvis är jag bara med för att jag verkligen, verkligen älskar dem : ).

Om ni har frågor så hör jättegärna av er. Det vore så kul om vi kunde följas åt på kurserna och i forumet. Om ni känner er inspirerade så klart!

Goddess Business e-course

Denna kurs var anledningen till att jag gick med. Jag håller på att starta eget och behöver massor av råd och stöd. Jag gör kursen på egen hand och den är verkligen proppfull med värdefull business-information blandat med vackra och inspirerande berättelser från Leonies liv. Det är dessutom jättespännande att gå en e-kurs för det är en av mina drömmar att skapa och leda en under nästa år.

Om ni vill ha massor av konkreta affärstips och kärleksfull peppning, klicka här:

Creative Goddess e-course
Den här kursen trodde jag inte alls att jag skulle gå men eftersom den började i december så tänkte jag att det skulle vara kul. Vilken otrolig kurs! Jag målar lite ibland men är ofta lite seriös och vill inte bli störd eller ha barn som kladdar med mig och denna kurs ger verkligen ett helt annat perspektiv på vad det innebär att vara kreativ.

Den innehåller otroligt kraftfulla guidade meditationer och så mycket lek och bus i den kreativa processen. Som en blandning av andlighet och kreativitet men på ett avslappnat och roligt sätt som är oerhört befriande! Vilken skatt. Dessutom delar vi som går kurser med oss till varandra av både hinder och magiska stunder vi upplever under resans gång.

Om du vill bli mer kreativ eller expandera i ditt kreativa uttryck, häng på genom att klicka här:

Goddess Circle

Om du har råd (eller känner någon som vill ge dig en fin julklapp ; ) så är detta det bästa alternativet. För endast ca 650 kr får du alla Leonies kurser, meditationer och övningar. Dessutom får du obegränsad tillgång till forumet under ett år. Gudinneforumet är en oas av fantastiskt inspirerande och kärleksfulla kvinnor från hela världen som delar med sig av sin kunskap och sig själva så generöst.

Om du vill hänga med oss här inne så klicka här:

Oj, vilket långt inlägg det blev! Jag hoppas att ni blev inspirerade : ).

Jag önskar dig en riktigt skön kväll och så mycket ensam tid du behöver under denna hektiska tid på året.

Kramar, Karina

Jobbar på min nya engelska blogg

God kväll kära vänner!

Efter en hektisk men inte så produktiv dag så sitter jag här med en stor tallrik chokladbollar och jobbar på min engelska blogg. Jag har gjort de flesta ändringar jag har planerat för den svenska så nu är det dags att ta tag i den största biten. Chokladbollarna var menade att peppa mig men oj, vad svårsmälta de var ; ).

Här är en länk till den engelska bloggen om ni är nyfikna:
www.karinas-inner-space.blogspot.com

Den är inte klar ännu!

Jag önskar dig en riktigt fin kväll.

Kramar, Karina

Kärleksbrevet för december är här!

Så där ja. Nu har jag tagit mig tid att sitta stilla på toppen av ett berg och lyssna inåt. Jag trummade en lång stund och sedan satt jag i tystnaden och lyssnade på guidernas budskap för oss denna månad. Det var en så ljus och kärleksfylld stund och jag njöt. När jag slutade så hörde jag två kråkor som flög ovanför mig. Kråkorna visar sig ofta för mig sedan en tid tillbaka. Jag tar mig tid att lyssna på dem.

"Släpp in magin i ditt liv. Flyg högt på himlen och ta den skepnad du önskar. Allt är möjligt. Flyg högt. Var djärv."

Musik och té
Hela helgen har jag jobbat framför datorn med underbara Camilles musik och med en kopp rykande chai i handen. Mmmm! Jag njuter av de mörka tider och inväntar Ljusets återkomst.

Lyssna på otroligt duktiga Camilles nya låt här:

Om du vill ha en Kärleksbrev men inte anmält dig, hör av dig!

Kramar, Karina

Månadens Kärleksbrev

Jag skrev att Kärleksbrevet kommer snart men det känns inte riktigt om rätt tid än. Jag är för trött och energin är inte uppe än. Men snart, snart kommer det. Jag känner det.

Tack för ert tålamod : ).

Kramar, Karina

Min Nya Tid är på ingång! Äntligen! Redan?

Ja, mina vänner, jag är i min mörka grotta och förbereder min magiska soppa ; ). Jag jobbar så fort jag kan - trots den tröga energin just nu - för att kunna ha mina två bloggar klara senast i januari. Det är mycket att göra! Många riktigt bra texter att skriva, tekniska sakerv att förstå och integrera på bloggarna. Jag är inget teknikgeni direkt men fortsätter att håll fokus. Fokus på mina mål och visioner.

Fler roliga projekt!

Sen dyker andra jättespännande projekt upp, som t ex Leonies Creative Goddess e-course. En kurs för att väcka till liv min ganska insomnade kreativitet under 6 veckor. Kul! Hur ska jag hinna? Jaa, jag hinner ju på något sätt tömma diskmaskinen och tvätta enorma tvättberg så varför inte? Ha, ha : ).

Förutom att jag får en ursäkt att hänga inne på forumet och prata med en massa andra jätteinpirerande kvinnor så utlovar Leonie även detta:

Precis vad jag behöver. Det känns att vi går mot mörkare tider och jag försöker följa min inre rytm. Jag vill komma vidare med mina bloggprojekt men jag avsätter tid till specifika delar för att sedan vila, dricka té, gå promenader med mina barn. Det låter inte så märkvärdigt men jag inser precis nu när jag skriver detta att jag äntligen har lärt mig.

Att lyssna på min inre rytm och följa den. Att följa tidens cykler. Att leva i samklang och i fas med energin jag befinner mig i. Att vara snäll och varsam med mig själv. Det har tagit tid men det känns så självklart nu.

Vi ska inte alls springa fortare och göra mer nu. Inte alls. Vår kroppar och själar ber oss sakta ner. Stanna upp. Andas djupt. Samla vår kraft i stället för att sprida ut den. Det är årets mörkaste tid fram till den 21 december. Sedan kommer ljuset tillbaka igen. Då först får vi kraften och impulsen att gå vidare. Att göra.

Så jag tar det så lugnt jag kan. Och tar små steg mot mina stora mål. Och efter vintersolståndet kan jag öka tempot. Först då är det dags. Hur känner ni er nu? Vilken fas befinner ni er i?

Varma kramar, Karina

Sjörunan och Idegransrunan

Jag har inte skrivit om mina runäventyr på ett tag men jag forsätter att utforska dem i min egen takt. Eller i deras? Så här har det gått med de två sista:

Lagu, Sjörunan : vatten, intuition, flöde

Denna runan kändes så skön och bekant på något vis. Den ville sätta sig i livmodern så där fick den sitta i några dagar. Den kändes följsam och jag kände mig öppen och mottaglig för de förändringar jag går igenom just nu. Jag tror att denna runan passar mig bra och därför kändes det så naturligt och vilsamt att gå omkring med den. jag är skorpion och det är ett vattentecken så det där med flöde och att följa min intuition kändes ganska lätt :).

Eoh, Ihwarz, Idegransrunan : växter, seghet, skuggan

Runan vandrade runt en stund i min kropp för att sedan sätta sig på fotsulorna. En runa under varje fot. Precis vad jag behövde denna veckan. En runa som drar ner mig mor Jorden. Som förankrar mig i materian. Den känns stadig och tät som en urskog. Som en kompakt och kraftfull energi men på ett jordnära sätt. Det är svårt att sätta ord på känslorna som kommer upp men jag försöker.

Jag är glad att inte ha dragit några riktigt omvälvande runor denna veckan för det händer så mycket omvälvande ändå i mitt liv just nu. De känns som trygga vänner på vägen. Idegransrunan lockade dock fram några känslor och tankar om min skuggsida. Det kanske är därför jag har känt mig lite omskakad för att sedan komma tillbaka på fötter igen. Intressant. Tillbaka till det viktiga igen. Mina prioriteter. Mitt fokus. Min Egen Väg.

Kramar, Karina

Nu kan jag andas lättare igen

Efter en intensiv och utrensande helg känns denna dag lite lättare. Den viktiga läxan jag forfarande håller på att lära mig är att stanna i mitt centrum och inte snurra med någon annan. Min man har det jobbigt just nu och är ofta inåtvänd och deppig tiden innan jul. Jag vet det. Trots det så har jag haft stora förväntningar på det stöd jag velat få från honom. Inte så realistiskt.

Ge mig själv det jag behöver
Jag övar mig i att säga snälla saker till mig själv. Att krama mig varmt. Det känns lite ovant men bra. Denna helgen insåg jag verkligen - igen! - hur viktigt det är att jag stannar i mitt eget inre och inte följer efter någon annan. Jag står med båda fötterna på jorden. Jag har min resa att göra. Det känns så bra och jga känner mig starkare. Det betyder inte att jag är ensam utan jag kan välja att dela mina tankar med de vänner som verkligen kan lyssna på mig just nu. Inte ställa höga krav på personer som inte kan ge mig det jag behöver.


Jag accepterar det som är
Det ger stor kraft att acceptera det som är. Att inte lägga energi på att försöka förändra andra. Att tänka på andras problem. Denna fas är jätteviktig för mig och jag vill verkligen behålla mitt fokus. Ensam är stark men med hjälp av andra när jag beöver det. Ännu en lärdom på livets gång.

Det är skönt att andas igen! Och jag är glad att jag tillät mig själv att verkligen vara ledsen och arg. Det behövde jag också. Tack för det, Karina : ).

I slutet av veckan (den 25:e) är det nymåne så då har jag tänkt kanalisera nästa Kärleksbrev. Det ska bli spännande! Nya tider igen ; ). Tills dess vilar jag och filar på mina projekt.

De kanaliseringskurser jag funderar på har redan två personer anmält sig till! Jag skulle vilja ha en kurs här i Frankrike i januari (gulp!) och en i Sverige i april (svälj ; ). Nu ska jag bara samla mod och sen ska jag skriva på kursmaterialet.

Det här kommer att bli jättekul!

Varma kramar,


Karina

Vilken jobbig helg!

Jag har varit sjuk hela veckan. I onsdags köpte vi en ny bil (eller ny och ny ; ) och dagen efter hade jag sönder den. Kanske går det inte att laga den. Samma eftermiddag började sonen klia sig. Mässlingen. Oj, vilken tung helg. Allt jobbigt bara hopar sig som en tung grå filt och jag vill bara åka bort. Långt bort till et Annat Mycket Lättare Liv. Det som Andra lever ; ).

Min fördelsedag
Idag är det min födelsedag. Just i år känns det mest ledsamt men samtidigt känner jag hur stora fôrändringar är på gång och jag har tillit. Till Livet. Jag drog ett änglakort som sa: Val. Du har alltid ett val. Så har det inte riktigt känts men visst kan jag välja hur jag reagerar. Jag har gråtit en bra stund. Det är så skönt. Att lätta på trycket. Och nu sitter jag med det som är.

Ska ta mig tid att vila nu. Det är verkligen den tiden på året. Dags att krypa in i min grotta och grubbla lite. Vila lite. Och bara vara. Sen ska jag bestämma vilka frön jag vill så inför det nya året. Jag har Stora Mål för nästa år. Jag tror att det kommer att bli mitt mest omvälvande år på länge. Det känns som att många speciella saker är på gång. Som att jag står vid ett viktigt vägskäl och det bara finns en väg att gå: min väg.

Dela med andra
Samtidigt som jag känner mig ganska inåtvänd just nu så delar jag mycket med andra. Med er som läser här. Med mina vänner. Och även med nyare bekanta. Det har blivit många djupa och otroligt rörande samtal de senaste veckorna. Jag älskar djup. Allvar. Det mörka och jobbiga i livet. Samtidigt som jag skrattar mycket och kan ta ganska lätt på saker.

Jag har en ny, spirande vänskap på gång. Denna vän är så nyfiken och öppen och det gillar jag. Samtidigt bär hon mycket tunga saker på sina axlar. Hennes lilla dotter har cystisk fibros och det blir många samtal om obotliga sjukdomar och hur man lever med dem. Jag blir väldigt berörd av hennes liv och det hon berättar om och även om det ibland är för tungt så vill jag kunna sitta även med det. Inte vända mig bort från det svåra, det tunga. De stora frågorna som inte har några svar.

Varför är hon sjuk? Hur lever man med en sån sjukdom utan att förgås av oro och smärta. Det stället livet på sin spets och ger oss en möjlighet att skippa de ytliga diskussionerna och gå rakt på sak. Mycket intressant och lärorikt. Och jag är så full av beundran inför hennes och hennes mans mod. Att orka resa sig upp varje morgon. Att livet är starkare än allt. Så länge det finns här.

Jag hoppas att det inte blev alltför tungt nu men det kändes viktigt att skriva om allt detta. Det är ju också en del av Livet. Det vackra men sköra livet.

Jag önskar er en underbart skön och mysig söndag!

Varma kramar, Karina

Underbar healing

I måndags kom huvudvärken krypande igen. Jag kände hur det började göra ont i bihålorna och illamåendet blev starkare och starkare. Det var bara 2 veckor sedan jag hade ont och det höll i sig i 4 dagar trots att jag vilade massor. Jag gillar inte att vila. Och jag gillar definitivt inte att vara sjuk. Jo, jag vet att det är bättre att släppa taget och låta det sjuka ta sig igenom min kropp men det är svårt. Att släppa taget.

Istället för att lida och vänta så ringde jag Nathalie, min fina vän som också är en jätteduktig healer. Jag visualiserade att hon kunde ta emot mig onsdag kl 14. Det var den enda tiden jag hade både bil och barnvakt så det var en väldigt exkt beställning ; ). Hon ringde tillbaka och förslog precis den tiden. Perfekt!

Healingstunden
Jag var ganska nervös och lite rädd innan. Det kändes som att hon skulle hitta något jättejobbigt och jättestort. Det blev jättebra. Nathalie är så duktig på att känna in precis hur mycket som ska göras. Det blev väldigt starkt men samtidigt fint och tryggt. Precis i min takt. Ett så fint möte : ). Jag lät energin flöda som den ville och det kändes som att vi dansade tillsammans.

Vad handlar detta om?
Ja, då denna huvudvärk som kommer tillbaka hela tiden. Varför? En del av anledningarna är att jag klurar och tänker spå otroligt mycket påprojekt och saker som jag inte sedan tar till nästa fas. Jag liksom fastnar i idéfasen så mitt huvud blir till slut alldeles sprängfullt men allt stannar där inne.

Jag fick ännu en uppmaning att JA! Det är dags för mig att kanalisera mera. Min vilda dröm att ha kanaliseringskurser nästa år ska nu bli verklighet. Det känns sååå läskigt men samtidigt är det ju det jag mest älskar att göra. Jag har tydligen skrivit på i Livets Bok att göra det i detta liv. Hm.

Så nu tog jag en riktigt lugn stund på morgonen och ska ta hand om mig och göra mer konkreta saker de kommande veckorna. Skriva ner och ge en form till det som bara finns i mitt huvud. Så att trycket kan lätta och det om ska ske äntligen kan ta form i materian.

Stort tack till er som läser! Ni ger mig så mycet styrka och inspiration att fortsätta. Jag ville att ni skulle veta det : ).

Varma kramar från ett lite kyligt Frankrike,

Karina

11/11/11 Meditation

I går hade jag tänkt mig en fin meditation ute i skogen. Lite trumma, lite sällskap av en vän eller två, lite samtal. Istället för det så gick jag på en organiserad meditation hos en kvinna jag träffat några gånger men inte känner speciellt väl.

Vi var 19 personer som satt där ihopträngada i den jättevarma zomen. Jag hade längtat efter tystnad och att sitta och meditera tillsammans. Så blev det inte riktigt... Det var sång, mantran, OM, guidad meditation och så fick vi alla säga hur vi vill att den Nya Världen ska se ut. Oj då.

Det Nya och det Gamla
Jag inser att även om jag känner ett skifte av energin och att vi visst är på väg mot något nytt så är vi alltid här och nu. För mig handlar det inte om att släppa den Gamla, dåliga världen för att gå in i den Nya, perfekta världen. Min resa handlar inte om att bara känna fina och sköna känslor. Att aldrig vara arg och ledsen. Att aldrig vara rädd igen. Utan det viktiga för mig är att känna och acceptera alla känslor. Först då kan rädslorna och ilskan smälta och transfomeras. Det är processen och att acceptera det som sker som är nyckeln. Däri ligger visdomen. Inte i att meditera och visualisera tillräckligt för att slippa vara en människa.

För mig handlar detta om den klassiska dualiteten vi ofta hamnar i: ond/god, bra/dålig, himmel/helvete, människa/Gud.

Jag vill vara den jag är och acceptera mig själv fullt ut. Vara med det som är som min favoritförfattare Oriah MountainDreamer ofta skriver. Att vara här och nu. Inte i det förflutna men inte heller i framtiden. Är det inte så vi skapar en bättre värld? Genom att omfamna alla aspekter av oss själv och av andra.

Kärlek
Jag tror på Kärleken. Att älska mig själv och att älska alla andra. Och allt levande på Jorden. Om vi verkligen älskar så kan vi inte göra Jorden illa och utnyttja varandra. Det går inte. Inte om vi verkligen Älskar från djupet av våra hjärtan.

Efter meditationen
När den gemensamma meditationen var slut så gick jag och en mycket god vän i väg ut på toppen av berget och så trummade jag. Jag trummade för Livet, för Kärleken och för att känna fötterna mot Jorden. Min trummas slag blev en kärleksförklaring till hela dalen som låg vid våra fötter. Jag kände Ljuset och Kraften fylla min kropp och spridas överallt. Det är att meditera för mig. Här och nu. Till rytmen av Moder Jords hjärtslag. Inte fina ord och andliga teorier.

Här och nu. Det finns inget annat.

När våra kroppas fyllts på så gick vi ner mot byn igen. På vägen korsade en magnifik glada min väg. Jag letade med blicken för att se den igen men den syntes till. Lite senare dök den upp igen. Mitt framför mig. Som att den sa: Här är jag. Höj din blick, människobarn! Här är jag. Var är Du?

Funderingar
Idag funderar jag. På vad jag vet att jag behöver men fortsätter att söka utanför mig själv. Jag vet precis vad jag behöver men fortsätter att be någon annan guida mig på Min Väg. Det är dags att "step up" och ta ansvar för mig själv och min behov. Jag tror att det är Nu.

Jag önskar dig en vacker lördag!

Kramar, Karina

I dag är det Fullmåne

Det känns tycker jag men jag känner mig inte så stirrig som jag brukar ; ). Jag har antagit Jamie Ridlers utmaning att göra en FullMoon Board. 

Hennes tema för denna månad är: What dreams are you growing roots for?

Så här blev det:

Det var jätteroligt att gå loss med tidningsbilder, sax, limm och glitter! Jag trodde det skulle komma upp saker som tjäna pengar, arbete och sådana allvarliga ämnen men så blev det inte alls. I st¨lalet blev det Lycka, Kärlek, Skratt, Inre Lugn och Frihet. Härligt och lustfyllt precis som jag faktiskt gillar att leva.

DreamBoard
Jag har testat detta några gånger bl a efter att ha blivit inspirerad av Anne på Mundekulla och jag älskar att skriva och måla ner bilder och ord för att ge mina drömmar fysisk form. Att uttrycka det jag önskar tydligt och konkret. Häftigt! Det blir så tydligt vad som är viktigt och jag är övertygad om att det ger Universum klarare instruktioner för vad jag verkligen vill. Först då kan jag få all hjälp jag behöver.

Vad drömmer du om inför den kommande månaden?

Varma kramar, Karina     

Nu har jag skickat den!

Jag har i flera veckor suttit och pillat med en logga till en kompis som bygger cyklar. Det var jag som erbjöd mig att göra loggan för det verkade kul och kreativt. Först var jag jättentusiastisk och jobbad på bra. Sen kom en fas - mot slutet - när jag gjorde allt för att inte jobba vidare. HIttade ursäkter, gjorde annat...

Jag känner direkt när den där energin kommer fram. Vill inte riktigt göra klart för då måste jag visa det för hela världen. Att det ska vara så svårt att gå i mål. Nu försöker jag vara uppmärksam och observera obehaget och den krypande känslan av att vilja lägga av. Jag observerar den och känner in den. Sen släpper jag den och jobbar vidare.


Att vara snäll mot sig själv
Jag märker att jag har blivit snällare mot mig själv. Tiden går och jag är inte lika krävande och otålig mot mig själv. Jag tänker så här: Om jag vore ett litet gulligt djur, hur skulle jag då reagera? Lite fånigt kanske men roligt och funkar bra för mig ; ). Jag skulle klappa mig länge och säga att det är ok. Allt är ok. Vila en liten stund och sen kan du gå vidare. Det blir bra. Oroa dig inte. Du kan.

Och så är lilla djuret = jag glatt igen och kan fortsätta. Lite ompysslad och lite peppad.

Nej, ,nu ska jag fortsätta bocka av på min att-göra-lista ; ). Det är en fin dag. Solen skiner och regnet har slutat.

Varma höstkramar, Karina

Början på något nytt

Ja, så känns det sedan i tisdags ungefär. Som att dimman som sakta byggt upp har lättat. Jag känner hur ett ok har lyfts från mina axlar och jag kan nu andas igen. Lättad. Uppfylld av hopp. Energin är på väg tillbaka.

Jag vet inte exakt vad som hänt men en fas är avslutad och jag har påbörjat en ny. Livet känns gott igen. Kärleken fyller min kropp. Igår kväll fick vi besök av två små killar som skulle sova hos oss en natt. De saknade båda sin mamma och hade svårt att komma till ro.

Jag kände hur jag fylldes av kärlek och kraft och bara lät dem flöda över till barnen. Jag satt länge vid deras sängar och klappade deras pannor och pratade lugnande. Jga har alltid gillat barn men det har verkligen djupnat till Kärlek för de små liven. Eller små kroppar fyllda av stora själar. Det är jag övertygad om. Jag förvandlas till Mama Bear liksom ; ).

Mysigt. Och idag är jag fortfarande fylld av kärlek och tillit. Jag inser att jag har gått full cirkel. Jag har alltid älskat att hjälpa och stödja andra. Ända sen jag var barn. Men efter att ha testat olika sätt att ge har jag nu hittat ett sätt där jag ger och får tillbaka. Mitt i ett aldrig sinande flöde.

När jag är i det flödet är det magiskt. Jag fylls på och ser samtidigt hur andra också gör det. Ingen "tar slut" eller blir tom. Alla får. Alla ger. Och flödet fortsätter.

Det var en stor insikt i all sin enkelhet : ).

Här stormar det ute. Det regnar och blåser och vi sitter inne och vilar. Jag. Är. Så. Tacksam.

TACK för Detta Liv. I denna tid.

Varma kramar, Karina

Riktiga slappdagar

Efter fyra dagar av migrän blev det två dagar till av vila. Jag har slappat hemma. Gått i pyjamas hela dagen. Ätit godis. Druckit te. Och vanilla latte. Tittat på bra film med barnen och ätit popcorn. Gud, vad skönt det har varit!

November
Läste precis att november kommer bli en riktigt intensiv månad. Som vanligt med andra ord ; ). Hela året har varit intensivt tycker jag. Och det lär väl inte lugna ner sig 2012. Eller så vänjer vi oss ; ). Tydligen ska just perioden runt den 9-12 november vara som mest intensiv med det magiska datumet 11/11/11. En vän bjuder in mig på en liten gruppmeditation i en jättefin zome. Det verkar vara en bra idé. Jag ska ta till vara på denna månaden och vara extra noga med att meditera, vara kreativ, äta bra och vila.

Förresten gick jag med i Leonies Goddess Circle!

Det ska bli jättekul och just nu plöjer jag igenom hennes Business Goddess E-course. Spännande och jag har mycket att lära.

Jag som visserligen gillar att hänga med datorn har ingen koll på varken Facebook eller Twitter. Och jag har inte ens en mobiltelefon. Trots att jag helst lever utan alla dessa tekniska prylar så vill jag samtidigt kunna prata med människor från hela världen och kunna erbjuda det jag kan på olika språk och till människor från olika kulturer.

Det lutar åt lite mer teknik i mitt liv men med gränser för hur jag ska använda dem för att inte försvinna in i tekniklandet.

Mina mål (obs: får vara hur högtflygande som helst ; ) för 2012 är:

•  åka till Kanada
• vara med på Harmonimässan i Stockholm i april/maj och
• erbjuda en kurs i att lära sig kanalisera helgen efter
• försörja mig heltid på att kanalisera, sälja Livets Blomma, e-böcker och e-kurser och kommunikation (göra afficher, visitkort, broschyrer, loggor m m)
• ha flera riktigt bra och inspirerande bloggar
• tjäna 120 000 kr (gulp! jag skrev det ; )
• måla och skriva jättemycket
• ha riktigt roligt och känna mig fri!

Ja, efter Samhain den 31 oktober är det dags för det nya året. En ny fas som inleds med vila och introspektion för att se vilka frön jag ska så inför våren.

Varma kramar,

Karina

Månadens Kärleksbrev är här!

Nu är det skrivet och skickat. Endera har du fått ett i din inkorg eller så får du jättegärna höra av dig om du är intresserad av att få ett alldeles eget : ).

Kramar,
Karina

Starka energier denna veckan

Jaa, var ska jag börja... Denna veckan har verkligen varit intensiv. Svartmåne, nymåne och så slutet på Mayakalendern i går. Ingen tid att ha tråkigt direkt. Jag har varit speedad, lättretlig och haft mycket energi och varit jättetrött i början av veckan. I onsdags tog jag en paus och satte mig i skogen i solskenet för att kanalisera Kärleksbrevet. Det var den enda soliga dagen på hela veckan och jag var så lugn, så tacksam för den tid jag fick och kanaliseringen var ljuvlig. En paus mitt i vardagen för mig själv. Och för er som läser det. Lycka!

Utrensning
Torsdag morgon vaknade jag med huvudvärk och den har inte släpp än. Den var uthärdlig i torsdags men igår var jag jättesjuk. Jag får migrän lite då och då och ibland håller det i sig i flera dagar. Jag mådde illa och hade sprängande huvudvär hela dagen. Samma sag som Mayakalendern tog slut. Intressant. Det kändes som en stor utrensning. Ut med det gamla och in med det nya. En ram med gamla foton på mig och min man ramlade ner i går när jag låg i sängen. Slut på det gamla och verkligen dags att hänga upp det nya vi gått in i.

Nu sitter jag här helt matt och trött i kroppen. Och väntar på att få sova färdigt och må bra igen. Har ni några bra tips på hur jag får bort min migrän? Har hört att det är kopplat till levern. Har testat flera sorters eteriska oljor men inget hjälper. Dags för en riktig kroppslig utrensning kanske. Sluta med kaffe och socker kanske.

Jag önskar dig en skön helg!

Kramar, Karina

Jag överlevde Halloween

Ha, ha! Ärligt talat. Om ni vill vara i nuet, inte tänka på något utom det som sker här och nu. Bjud hem tio 5-åringar. Vaddå meditera när man kan springa efter superenergiska barn som är utklädda till skelett, vampyrer och annat läskigt. Höga av godis och saft.

Det var så intensivt med gud vad roligt vi hade. Inte en chans att jag kunde sitta och fundera på annat under den tiden de var här. Så jag pussade på knän, severade saft, lekte lekar, spelade fotboll och sprang fram och tillbaka. Så inensivt men gud vad gulliga de var. Jag älskar verkligen barn. Har alltid gjort det. Jag är så fascinerad av deras personligheter. Hur de tänker och hur de är med andra. Det var så kul att se dem alla tillsammans och min son kändes så stor. Tillsammans med killkompisarna har de alla sina roller och ett visst samspel som jag inte känner till.

TACK för den upplevelsen och åh vad gott vi sov den natten : ).

Kramar, Karina

Be och du skall få

I flera dagar har jag längtat efter att vakna tidigt på morgonen och ha en lång stund för mig själv. Inte lätt när man har små barn som vaknar om nätterna men i natt blev jag hörd. Jag vaknade vid 4-tiden och var klarvaken. Efter en läskig mardröm hade jag svårt att somna om så jag bestämde mig för att gå upp.

Nu sitter jag här klockan 5 och njuter av tystnaden och en vanilla latte. Så. Härligt. Jag har tänt massor av ljus och för att lugna mig lite efter mardrömmen drog jag en runa. Jag bad om en fin och passande runa för mig just nu.

Det blev Älgrunan, Algiz.

Det är den enda runa jag har använt tidigare och den har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Det är en skyddsruna som jag i ett desperat försök att skydda mig och min familj använde för 3 år sen när vi bodde i ett riktigt läskigt hus. Jag ristade in den i en pinne och satte den ovanför vår ytterdörr.

Runskola

Eftersom jag fortsätter Sofias runskola så kände jag efter var runan ville sätta sig. Mitt i solar plexus blev det. Den lyser som en sol och jag känner mig trygg och strålande. Det passar bra med alla barn och vuxna som ska komma hit på Halloweenkalas i eftermiddag. Älgrunan representerar även våra fylgior (skyddsänglar och guider) och kraftdjur.

Älgen känns bra : ). Så svensk och trygg. Som värmlänning (bl a ; ) känns det som hemma. Och ett av mina första barndomsminnen är när jag såg en älgfamilj i skogen bakom vår sommarstuga för länge sen. Vilken gåva det är att få växa upp mitt i naturen och allt det vilda. Och nu är jag tillbaka igen. Fast i en annan del av världen. Samma känsla. Men riktigt fin sammanhållning och solidaritet med mina medmänniskor.

Jag önskar dig en riktigt fin dag. I morgon är det nymåne.
Kramar, Karina

Jag längtar

Idag längtar jag. Efter min man som for iväg tidigt i morse. Och efter att vara ensam med mig själv. Det är skollov och jag är ensam med barnen så det blir inte mycket egentid. Ett viktigt möte på torsdag och på fredag ska jag ha egentid hela morgon. Lycka!

Tills dess gör jag mcyket med barnen. Och ger mig även egna stunder när de somnat på kvällen. Tiden går stilla och jag sitter med myrorna i benen och otåligheten. Idag ska jag meditera en stund. Även om det bara blir 5 minuter. Det är viktigt. Och kanske drar jag en runa : ). De talar till mig just nu... Jag vill svara.

Kramar, Karina

Paus i runandet ; )

I fredags tog jag bort (den visualiserade!) runan och det kändes skönt. Den liksom väckte mig ordentligt och allt verkade mycket klarare runt mig. Och inom mig. Som att mitt liv och de projet jag arbetar på verkade mycket tydligare. Jag lyssnar även mycket på de inspirerande talarna på Leonies hemsida (Goddess Guidebook).

Det som verkar tydligare och tydligare för mig just nu är att jag verkligen måste sätta mig ner och skriva ner mina mål inom olika områden. Vad vill jag uppnå? Inom vilken tidsram? Jag inser att jag gärna vill tänka på och drömma om idéer men så fort jag ska förverkliga dem känns det lite väl jordligt och trist ; ).

Som att jag inte vill binda min framtid i ord. Men samtidigt känns jag att jag inte går framåt som jag skulle vilja för det jag verkligen vill är inte tillräckligt tydligt. Om jag inte vet vad jag vill så kan inte Universum hjälpa mig. Så fort jag tydligt ber om något dyker hjälp upp otroligt snabbt.

Så nu i veckan är planen att skriva ner mina mål inom alla viktiga områden i mitt liv. Sen kan jag visualiera dem, måla dem och flumma på som jag vill. Bara fokus är fastställt först så kan jag sedan vara kreativ inom de ramar jag sätter. Det känns bra...

Halloween

Nu ska jag gröpa ur pumpor och fixa egna kläder till den lilla Halloween-festen på tisdag. Gabriel har bjudit hem sju små killar så nu gäller det att vara kreativ för att vi alla ska få så kul som möjligt. Jag planerar spindelmuffins och saft med ögon i ha, ha.

Ha en skön söndag!


Kramar, Karina

Vacker by!

I söndags puttrade hela lilla familjen plus två barncyklar upp till en underbart vacker liten bergsby. Jag har hört talas om denna by som ligger bara 20 min med bil från där vi bor länge och min man älskar den men jag hade aldrig varit där. Nu var det dags!

Det var marknad och solen sken. Underbar stämning. Så vackert. Här skulle jag kunna bo. Här kommer bilderna:

Kramar, Karina

Arg

Det blir flera inlägg på raken idag ; ). De senaste dagarna har jag varit så himla arg. Irriterad, lättretad. Jag har nästan velat att någon skulle bråka med mig så att jag får skälla ut dem. Inte likt mig. Nog för att den kommande nymånen skulle vara elektrisk men jag hade inte väntat mig detta.

Min fina man är borta till fredag så jag får hålla mig till tåls. Han kanske tycker att det är ok att jag skäller på honom. Han är ju fransman och de brukar gilla sånt ; ).

Halloween

Jag ÄLSKAR Halloween! Både det kommersiella med läskigt godis, dekorerade pumpor och maskerad. Och även det mer andliga när hinnan mellan världarna tunnas ut. När de som gått över till andra sidan är som närmast oss. Lite märkligt med tanke på att min pappa faktiskt dog runt den tiden på året men det slog mig nu att det kanske var då min första initiering började.

I vilket fall som helst är han alltid med mig och jag känner bara ljus och kärlek när jag tänker på honom. Han hjälper många andra där han är nu. Det vet jag. Känner det i hjärtat.

Varma kramar, Karina

Dags för nästa runa

Jag kände idag att jag hade burit färdigt Urrunan och att det var dags att ta bort den. Mycket stark men det verkar det som att de alla är...

För att inte analysera valet av runa för mycket så har jag ritat dem på små papperslappar och jag drar en utan att titta på dem. Jag hade tänkt mig en lite "light" runa men det blev Thurs som representerar Jättarnas släkte. Oj då! Den står för kaos och transformation ur vilka det nya kan ta form. Ungefär som Skorpionens tecken. Hm... Jag hittade en till skorpion i måndags och snart är det dags för min födelsedag...

Den ville gärna sätta sig i mitt tredje öga för att hjälpa mig se klart så där sitter den nu. Det känns bra. Vi får se ur det känns de närmaste dagarna.

Ha en skön kväll!

Karina

Först runan - Urrunan

Igår placerade jag Urrunan i min kropp och bär den med mig sen dess. Längst ner vid svanskotan siter den och oj, vilken kraft den har. Som att hela världens begynnelses kraft ligger där. En stark men jordad kraft som jag känner ger mig pondus. Som en björnhona som verkligen tar plats. Både fysiskt och energimässigt. Jag fortsätter experimentera...

Kramar, Karina

Runor

Sedan flera år tillbaka har jag läst om runor och tänkt göra en liten påse med egna runor. Tänkt men inte gjort ; ). Vad glad jag blev när jag då får syn på det här inlägget på Häxdansens blogg. Där beskriver Sofia hur man kan leva med använda runorna på ett  levande sätt. Bära dem på sig (visualisera dem i sin kropp) och måla dem, dansa dem m m. Det tilltalade mig! 


Intressant sammanträffande: När jag var hemma hos min goda vän Nathalie igår så drog hon fram sin lilla runpåse och erbjöd sig att dra en runa för mig. Hm...

Det blev runan Ing som ser ut så här: 

Detta är tydligen fruktbarhetens runa (inga fler barn ; ) och handlar om kreativ kraft som tar form. Visioner som fullbordas och självförverkligande.

Jag blev jätteglad och när Nathalie dessutom lade den i mitten av hennes Livets Blomma så kände jag hur kraftfull den var. Den passsar jättebra just nu när jag känner att flera av mina projekt blir konkreta och jag öppnar dörren till Alla Möjligheter.

Projekt denna månaden är att leva med runorna. Det blir en fin länk tillbaka till den nordiska kulturen som jag inte längre lever i. Dåtid och nutid.

Har du använt dig av runor? Hur känner du för dem?

Jag önskar dig en fin söndag!

Kramar, Karina 

Intressant dag

Denna dag började med en stor skorpion i vardagsrummet. Jag är skorpion och gillar verkligen det tecknet. Intensivt och mystiskt ; ). Skorpionen symboliserar även passion, förändring och död/födelse.

Sedan hade jag ett jättebra med möte för att få hjälp att utveckla min verksamhet. Spännande! Jag var jättenervös innan men nu känns det bra. Konkret. Det är dags att ta idéerna och drömmarna in i verkligheten. Äntligen.

Och sist men inte minst är det fullmåne idag. Månen befinner sig i Vädurens och Vågens tecken och känns väldigt intensiv. Dags att försöka balansera vår feminina och maskulina sida och sitta i vårt inre centrum. Där stillheten finns. Trots stormen utanför.

Stämningen är lite elektrisk och jag har svårt att sitta stilla. Det skulle göra mig gott att sitta ute och meditera under månen i kväll men jag ska känna in det först. Så får vi se vad det blir.

Ha en fin dag!

Kramar, Karina

Sol och värme

Efter en mycket dansintensiv helg börjar jag veckan full av energi. Som att jag fyllts på med musik och rytmer. Underbart! Jag klurar mycket på mitt arbete och har flera projekt på gång. Varje dag försöker jag gå djupare in i det jag verkligen vill göra. Vad brinner jag för? Vad är mitt kall? Trots att jag gillar många olika saker oc anpassar mig till det mesta så kommer jag alltid tillbaka till kommunikation.

Vare sig det gäller den andliga kommunikationen (kanaliseringar) eller den kreativa (afficher, visitkort m m) så leder livet mig alltid tillbaka hit. Hmm... Nästa steg är att förankra detta till konkreta projekt och att våga satsa fullt ut. Våga visa vem jag är och vad jag har att erbjuda världen. Och tro på att det är viktigt och meningsfullt. Våga vara framgångsrik och ge allt!

Efter detta filosofiska introt så bjuder jag på några fina strandbilder från förra veckan.

PS: Det är fortfarande lika varmt och soligt ; ).

Kramar, Karina

Massor av energi!

Igår hade jag världens utekväll! Vi hade barnvakt och jag skulle se två konserter, bl a ett band som min man jobbar med. De heter Wakkan Tribu och är punkrockare. Okej, inte riktigt min vanliga musikstil men WOW vad de är duktiga. Musiken är så intensiv och känns lite som ett knytnävsslag i magen. Fast på ett häftigt sätt. Deras musik riktigt vibrerar av liv och jag gick helt in i den. Sedan dansade jag (hoppade upp och ner ; ) som en galning och det var så roligt!

Här kan du lyssna pa dem: http://www.myspace.com/wakkantribu

Jag kände mig som när jag var student och dansade till Nirvana och annan grungemusik. Vi studsade upp och ner och hoppade in i varann. Sedan gick jag lyckligt hem genom natten fulla av blåmärken på armar och ben. Härligt!

Det är inte så att jag gillar att göra mig illa men mitt i allt det fina och andliga älskar jag att släppa loss och ryckas med i intensiv musik som är full av liv. Inte bara på ett polerat och fint sätt utan rå, skitig rock. Jättekul att studsa runt med en massa punkare och hippies med dreadlocks!

Jag tycker att det är så viktigt att umgås med alla typer av människor och blanda upp grupperna. För mig är det viktigt i alla fall. Visst är det jättekul att prata med människor som tänker som jag men gud vad det är uppfriskande och spännande att även möta människor som är jätteolika mig själv. Utan att döma. Utan att behöva övertyga varandra att vi har rätt. Bara mötas som människor. Det är Livet det!

Jag är nu full av energi - trots lite sömn - och känner mig stärkt i mina livsval. Att vara den jag är fullt ut. Som Wakkan Tribu som skriker ut deras budskap och det de står för på en scen. Utan att be om ursäkt. Utan att göra sig mindre än de är. I sin fulla kraft.

Tack!

Jag önskar dig en skön helg! Nu laddar jag inför en danskväll till, hi, hi. Ikväll blir det orientalisk, afrikansk och annan härlig musik med fina och andliga vänner. I en ljus och vacker lokal. Helt andra energier men kanske ändå inte...

Varma kramar, Karina

Sommar i oktober!

Vädret är verkligen helt otroligt. Igår var det 30 grader varmt och soeln sken på klarblå himmel. Jag hade lovat barnen att vi - äntligen! - skulle åka till havet. Inpackade mellan barn, mat och badsaker körde jag i över 2 timmar och sen var vi framme.

En sååå vacker sandstrand som jag inte har varit till på flera år. Det var helt underbart att se ut över Havet och se vågorna rulla in. Doften av saltvatten. Vinden på huden. I håret. Och en massa sand överallt. Det hade jag glömt ; ).

Vi plaskade. Och byggde sandvulkaner-med-folk-som-bor-i-dem. Och födelsedagstårtor i sand. Och så lekte barnen ormar i sanden. Och vi samlade snäckor. Lilltjejen dansade och sjöng Ja må han leva för full hals. Ingen av oss fyllde år men det kändes så : ).

När vi kom hem igen så tvättade vi av oss all sand och ramlade i säng alla tre.

Efteråt

Idag känner jag mig som om jag blivit överkörd av en ångvält. Jag är stirrig och otålig. Och det känns som att denna veckan bara snurrar fortare och fortare. Jag läste precis en jättebra artikel av Danielle Clermont, kanadensik intuitiv astrolog, och hon skriver att tiden bara går fortare och fortar. Och oktober blir inte alls en lugn månad. No kidding! 

Onsdag den 12 oktober är det dags för nästa fullmåne och flera planeter går från Vågens tecken in i Skorpionens. Skorpionen är ett av zodiakens mest intensiva tecken och innebär stora förändringar. Det är dessutom mitt födelsetecken så jag förväntar mig en del inre arbete denna månaden. Och stormar.

Jag känner mig lite konstig just nu. Okej, det är inte ovanligt men just nu känns det som att det bubblar av idéer och tankar som vill komma ut och ta form. Fysisk form. För att jag sen ska kunna bli stilla igen. Jag känner mig ensam och lite övergiven med allt det inre som rör sig.

Dags för meditation. Stillhet. Och att konkret plita ner vilka projekt jag vill lägga min energi på. Och i vilken ordning. En plan hur jag ska ta ett steg i taget mot mina Vilda Drömmar. Mina Livsprojekt. Leonies World's Biggest Summit har gett mig så mycket inspiration att jag bara vill sätta igång direkt.

Tänk vad många inspirerande människor det finns! Som tar tag i sina drömmar och faktiskt förverkligar dem. Ett steg i taget. Utan att vara Experter. Eller Superhjältar. Vanliga människor som du och jag. Som har en dröm. Som Du och Jag : ).

Vilka är dina Drömmar?

Kramar, Karina

En fin intervju med Iris

Nu har jag lyssnat på en jättefin intervju med Iris, Ojasvins fru, som också lär ut Healing Haka. Hon pratar om sitt liv och hur hon ser på denna nya tid vi lever i och är på väg in i. Mycket inspirerande! Hon är väldigt lugn och har en harmonisk kvinnlig energi och samtidigt kan hon dansa Haka som värsta maoriern ; ). Ha, ha !

Jag hoppas ni gillar det!

Kram, Karina

Har dansat igen!

Och inte vilken dans som helst utan Healing Haka-dansen. Otroligt kraftfull maorisk dans som ger mycket energi och läkning. Jag känner mest av kraften som riktigt sjuder i kroppen så fort vi börjar. Okej, det hjälper att vi dansar utomhus i en eko-by ; ). Vi är omringade av gamla orörda kastanjeträd och djur som bor ostört där. Så här ser ett av husen ut:

Och här är en ny video där fina Ojasvin pratar om sitt arbete.

Jag önskar dig en fin söndag! Nu ska jag lyssna på ett punkband som min man hjälper att hitta speldatum. Från andlighet till alternativ rock ; ). Jag gillar mitt liv.

Kramar, Karina

Allt är bra

Det känns märkligt och lite futtigt att skriva men allt är bra. Jag mår bra, känner mig nöjd med hur mitt liv sakta utvecklar sig. Dag för dag. Jag har dragit mig för att skriva i några dagar för jag har inget spännande att skriva om. Men allt känns bra. Jag kanaliserar for fantastiskt öppna och inspirerande personer : ). Jag springer med barnen i solskenet. Jag bakar goda kakor och njuter av dem med fina och roliga vänner. Projekt efter projekt dyker upp och de är roliga och kreativa. Härligt!

Tacksamhet
Jag är så tacksam för att må så bra som jag gör nu. Och trots att jag känner att energierna är i omlopp runtomkring mig står jag stadigt med båda fötterna på Jorden. Flera personer har sagt till mig att de tycker att jag verkar jordnära. Det har jag inte hört förut och jag känner att det är sant nu. Efter de senaste 8 åren ute på vischan så har jag - äntligen! - blivit jordnära. Underbart!

Meningen med mitt liv
Jag har länge klurat på vad mitt livsprojekt egentligen är. Vad finns jag här på Jorden för att göra egentligen. Jag tänkte runt runt i banor som handlade om storslagna saker. Men nu plötsligt känns det så självklart. Jag är här för att älska. Älska Jorden och älska mina medmänniskor. Och inte minst mig själv. Jag ska leva i ljus och kärlek. Handla från hjärtat. Kanske inte så storslaget. Eller? Och fantastiskt rätt. Och en nog så utmanande uppgift.

I stället för att stöta bort eller döma de som inte tänker "rätt" (= tycker som jag ; ) så sjunker jag ner i mitt hjärta och lyssnar på dem därifrån. Så enkelt men oj, vilken skillnad det blev. Inte döma och känna sig bättre än utan acceptera andra som de är.

Föräldrarollen
Jag var på föräldraträff förra veckan och jag brukar bli irriterad på krävande franska föräldrar som vill att barnen ska tryckas i så mycket kunskap som möjligt. Denna gången lyssnade jag och kände efter i hjärtat hur det kändes. Då slogs jag av att vi alla vill våra barn väl. Vi vill att våra barn ska få en bra framtid och leva lyckliga liv. Vi har bara inte samma idéer om hur det ska ske. Och vi har ofta lärt oss av våra föräldrar och samhället vad som är rätt och fel. Och hur det "ska" vara.

När de tankarna sjönk in i mitt hjärta kändes det helt annorlunda och nu ser jag på de andra föräldrarna med en snällare blick. I alla fall för det mesta ; ). Det finns mycket mer att göra men jag känner att jag är på rätt väg. Jag börjar hitta nycklarna. Som leder mig rätt.

Nymåne

Idag är det nymåne så passa på att formulera vad du vill starta upp eller påbörja inför den nya måncykeln.

Jag önskar dig en underbar dag och njut av detta ögonblick!
Kramar, Karina

Solskenlåt!

Denna härliga låt dansar jag och lilltjejen till! Njut!

Kramar, Karina

 

Månadens Kärlekbrev ar klart!

Efter en otroligt härlig stund i solen och givande samtal med vänner är jag full av ljus och kärlek : ). Om du vill ha ett Kärleksbrev är det bara att höra av dig så skickar jag ett till dig.

Ha en härlig helg och njut av första höstdagen!

Kramar, Karina

Kraftiga energier i omlopp

Jag känner hur det stormar och virvlar av kraft under mina fötter. Och ovanför. Mitt i det står jag alldeles stilla och fokuserar. På att andas. In. Och ut. Och på att öppna mitt hjärta. Och öppna det igen när det stängs till. Omedvetet. Som tur är så hjälper barnen mig med det. Att vara i nuet. Och andas in kärlek. Och ut igen. Jag har inga höga ambitioner just nu utan försöker bara att vara. I alla enkelhet. Jag Är. Och om kvällarna somnar jag med en liten knubbig barnarm runt min hals. Då är det lätt att vara i nuet. Och känna tacksamhet för det som är.

Ha en skönt dag!

Kramar, Karina

Njuta av livet

Igår var det onsdag och då har franska barn ledigt från skolan. Det var 30 grader varmt och solen sken. Min fina vän Virginie och jag packade in alla barnen i hennes lilla bil och åkte ner till ån för att bada.

Barnen lekte i sanden och jag badade. Jag simmade en stund och sen satt vi och pratade och solade. I september! Jag är lite trött på värmen och längtar efter hösten och lite kallare väder men samtidigt känner jag att alla år i Sverige har satt sina spår. Måste suga ut varje droppe av sol innan sommaren är slut. Fast jag nu bor i södra Frankrike så sitter det fortfarande i mig. Soldyrkan : ).

Jag önskar dig en riktigt fin dag!

Varma kramar, Karina

Tillit

Denna veckan har jag övat mig i tillit. Det är verkligen en konst ; ). Jag har ingen väckarklocka så jag ställer in min kropp på att väcka mig 7.30 varje morgon. Det funkade jättebra! Och denna veckan har jag ingen bil så jag har fått skjuts av vänner. Jag ställde frågan till Universum och precis rätt person dök upp vid exakt rätt tidpunkt. Perfekt! Ibland påminner mig livet verkligen att allt är som det ska. Nu gäller det bara att lite på det : ).

Saknad

Min man är borta på kurs denna veckan. Han åkte i måndags och kommer hem i morgon kväll. Vi har förberett oss på det i några veckor nu och vi är vana att vara ifrån varann lite då och då. Jag är en självständig person och är van att ta hand om barnen själv i alla fall på dagarna och ganska ofta på kvällarna. Det här blir bra tänkte jag. Bara fem dagar.

Men sedan han åkte känner jag en klump i magen. Saknad. Den fysiska känslan av saknad. Den liksom trycker och ligger där och väntar tålmodigt. Ibland tänker jag inte på den men så fort jag får en lugn stund så känner jag att den ligger kvar där. Det var länge sen jag kände så och det påminner mig om när jag var yngre och saknade pojkvänner som bodde i andra länder. Jag har längtat och saknat människor en stor del av mitt liv.

Min familj är utspridd i flera länder och alltid har jag känt en saknad efter någon. Det är ingen dramatisk och jättestark känsla utan den ligger och trycker.

Trots att det känns jobbigt ibland så är jag tacksam för att jag har någon i mitt liv som jag kan sakna och som saknar mig. Och att jag känner vad som händer i min kropp. Jag är inte avtrubbad utan en levande människa. Och snart, snart ses vi igen! Aaaah!

Kramar, Karina

Pilgrimsfärd

Jag vet inte om man kan kalla det så men det kändes som att jag gav mig ut på en pilgrimsfärd. Jag hade längtat så länge efter att vara ute. Ensam. Högt uppe på ett berg. On top of the world. Med fantastiska vyer och utsikt åt alla håll.

Snabbt bestämde jag mig och i fredags lämnade jag min man och barnen hemma och bar mig iväg. Resan startade redan när jag satte mig i bilen. Vilket äventyr! Att få åka iväg alldeles själv och vara helt fri till nästa dag kändes gudomligt.

Jag körde på snirkliga bergsvägar som bar mig högre och högre upp. Det var bara jag och min lilla bil : ). När jag kom fram till parkeringen så valde jag en stig som kändes rätt och sen gick jag. Jag gick. Och njöt. Trots både skavsår och riktigt tung ryggsäck. Vem bryr sig om sådana detaljer när allt jag kunde känna vara lycka. Frihet. Det bästa av allt. Efter ca 10 minuter var jag helt ensam och träffade inte en enda människa förrän nästa dag.

Underbart landskap

Jag gick genom vackra skogar fyllda av gamla, gamla träd. När jag kom ända upp på toppen av berget var utsikten otrolig. Och det var fullt av stora, gamla stenar. Vilken energi! Vilken kraft. Solen lyste och jag hittade massor av blåbär att äta. Mmm...

Sovplats

Det kändes inte rätt att sova ute bland stenarna. Energin där kändes alldeles för stark och opassande. Så jag bestämde mig för att klättra ner för berget och lägga mig utanför en liten stuga jag redan kände till. Klättringen var minst sagt äventyrlig! Det var så brant och jag tror det bara var bergsgetter som gått där före mig. Jag kasade på rumpan och tog tag i grenar för att inte ramla och benen skakade när jag äntligen kom ner. Läskigt!

Sedan lade jag mig utanför stugan och väntade in natten. Det var allra första gången jag sov ute alldeles själv och jag var inte så kaxig kan jag lova. Först var det så vackert. Vacker solnedgång, tindrande stjärnor och fullmånen som lyste så starkt att den lyste upp hela berget. Sedan började rädslorna smyga sig på. Tänk om det kommer vilda djur? Tänk om någon galning dyker upp? Tänk om jag skadar mig och inte hittar hem igen?

Jag försökte lugna ner mig genom att koncentrera mig på min andning. Andas in. Andas ut. Och när det kändes läskigt tittade jag på stjärnorna. De var så vackra och kändes så trygga. Tänk att vi alla i hela världen ser samma stjärnor. Magiskt.

Det kom inga vilda djur och ingen galning dök upp. Jag sov lite emellanåt och resten av tiden tittade jag på stjärnorna. Natten var mycket lång men när solen gick upp var den som en eld som lyste upp hela horisonten. När solen sen var uppe så försvann rädslan och jga var så glad och tacksam att ha överlevt. Jag vågade egentligen inte men jag gjorde det ändå.

En av anledningarna till att jag ville sova ensam ute var att jag ville utmana mig själv. Att våga mer. Att ge mig ut på ett äventyr. Det är ok att vara rädd. Jag vill inte sova mig igenom mitt liv och stanna hemma och göra saker som känns trygga hela tiden. Jag vill våga. Jag vill gå längre än jag egentligen har modet att göra.

När jag nästa morgon tog på mig ryggsäcken igen och började gå med mina mörbultade ben så kändes det bra. Jag kände mig trygg och stark. Och modig. Jag gick sedan i flera timmar tillbaka till parkeringen. Innan natten hade jag bett att få se ett djur. Men bara på håll och inte på natten för att inte bli rädd. När jag sedan långsamt började köra ner från berget fick jag syn på en rådjursmamma och hennes barn som sprang över vägen. Jag bromsade för att kunna se dem tydligt och då stannade hon till. Vände på huvudet och tittade på mig en stund och sen sprang hon vidare. Underbart! Be och du skall få. Eller hur var det nu? Jag kände mig så lyckligt lottad.

Efteråt

Nu känner jag mig trött men lugn. Jag har fyllt min kropp med ensamhet och tystnad. Mina ögon har fått se så mycket vackert och mitt hjärta är fullt av kärlek. Jag bad om en egen resa och jag fick den. Jag känner att denna resa är början på en ny fas i mitt liv. Mer jobb, mer kreativitet. Mindre oviktiga saker. Jag har fått ett helt annat fokus och en inre styrka och klarhet som jag saknade innan.

Jag vet vad som är rätt för mig. Just nu. Lycka. TACK!

Kramar, Karina