Tillit

Denna veckan har jag övat mig i tillit. Det är verkligen en konst ; ). Jag har ingen väckarklocka så jag ställer in min kropp på att väcka mig 7.30 varje morgon. Det funkade jättebra! Och denna veckan har jag ingen bil så jag har fått skjuts av vänner. Jag ställde frågan till Universum och precis rätt person dök upp vid exakt rätt tidpunkt. Perfekt! Ibland påminner mig livet verkligen att allt är som det ska. Nu gäller det bara att lite på det : ).

Saknad

Min man är borta på kurs denna veckan. Han åkte i måndags och kommer hem i morgon kväll. Vi har förberett oss på det i några veckor nu och vi är vana att vara ifrån varann lite då och då. Jag är en självständig person och är van att ta hand om barnen själv i alla fall på dagarna och ganska ofta på kvällarna. Det här blir bra tänkte jag. Bara fem dagar.

Men sedan han åkte känner jag en klump i magen. Saknad. Den fysiska känslan av saknad. Den liksom trycker och ligger där och väntar tålmodigt. Ibland tänker jag inte på den men så fort jag får en lugn stund så känner jag att den ligger kvar där. Det var länge sen jag kände så och det påminner mig om när jag var yngre och saknade pojkvänner som bodde i andra länder. Jag har längtat och saknat människor en stor del av mitt liv.

Min familj är utspridd i flera länder och alltid har jag känt en saknad efter någon. Det är ingen dramatisk och jättestark känsla utan den ligger och trycker.

Trots att det känns jobbigt ibland så är jag tacksam för att jag har någon i mitt liv som jag kan sakna och som saknar mig. Och att jag känner vad som händer i min kropp. Jag är inte avtrubbad utan en levande människa. Och snart, snart ses vi igen! Aaaah!

Kramar, Karina