Jag känner hur det stormar och virvlar av kraft under mina fötter. Och ovanför. Mitt i det står jag alldeles stilla och fokuserar. På att andas. In. Och ut. Och på att öppna mitt hjärta. Och öppna det igen när det stängs till. Omedvetet. Som tur är så hjälper barnen mig med det. Att vara i nuet. Och andas in kärlek. Och ut igen. Jag har inga höga ambitioner just nu utan försöker bara att vara. I alla enkelhet. Jag Är. Och om kvällarna somnar jag med en liten knubbig barnarm runt min hals. Då är det lätt att vara i nuet. Och känna tacksamhet för det som är.
Ha en skönt dag!
Kramar, Karina
Mm jag blir varm inombords av dina ord!
SvaraRaderaSå vackert, beskrivet...
Tack! Fick upp min kärleksvibration! Vilket i sin tur genererar mer kärlek och positiva tankar...
Kram!
Ja, så vackert beskrivet. Och så enkelt. Ungefär så känner också jag det, ibland som om jag är i stormens öga. Söker bara vara, hålla hjärtat öppet. Somnar inte med nån barnarm, men ofta med en mjuk, varm hund vid fötterna. Värsta buddhisthunden med sin djupa, lugna andning...alltid i nuet.
SvaraRaderaTack.
Ingrid: TACK! Vad gulligt av dig. Låter härligt med kärleksvibrationerna : ). Kramar!
SvaraRaderaMaria: Tack, tack! Vad glad jag blir att vi är flera som känner likadant. Lite märkligt att sitta och skriva ner hur man känner på en dator. Och sedan dela med andra. Härftigt! Det låter jättemysigt med en hund : ). Kram