torsdag 22 december 2011

Vintersolstånd, avslut och början på det nya

Igår tog jag en stund när barnen somnat för att skriva ner vad det gågna året inneburit för mig. Vilka drömmar har gått i uppfyllelse? Vad har jag lärt mig om mig själv? Vad är jag stolt över?

Jag är inte van vid att reklektera så mycket över det som varit utan lämnar ganska snabbt det gamla bakom mig för att gå vidare. Det var faktiskt jättekul och intressant att se tillbaka och inse att det faktiskt hänt en hel del det senaste året.
  • Jag har startat eget. 
  • Jag har två bloggar. 
  • Vi klarade oss igenom min mans kurs på annan ort i flera månader och det gick t o m bra. 
Stora saker som kändes ganska jobbiga innan men som gick riktigt bra. Dessutom lärde vi oss mycket om oss själva och varandra.

Nya mönster, nya beteenden
Jag inser ännu klarare att allt är möjligt och att mycket handlar om hur vi gör saker. Med det menar jag inte att vi på ett ytligt sätt bara kan le och skutta igenom riktigt svåra faser i våra liv utan jag menar att genom små förändringar i attityd och handling kan stora förändringar ske. Och det är så häftigt!

Jag var ensam med barnen och allt det praktiska måndag-fredag två gånger i månaden och dessutom ville jag jobba på mina projekt (starta eget, bloggarna, skapa kommunikationsmaterial, kanalisera). Istället för att kämpa som en galning (min vanliga reaktion ; ) eller sitta och sucka så har jag varit strukturerad och definierat mina mål.

Vad är viktigast? Hur kan jag organisera min tid så att det blir gjort? 

Jag har inte slappat så mycket men inte heller försökt pressa in så mycket som möjligt. Viktigaste läxan av alla: be om hjälp!

Jag som gärna "kan själv" ; ) har lånat bilar, bett om barnpassning och inköp av mat. Jag erkänner att det har tagit emot och jag har känt mig sååå jobbig. Ensam är stark ; ). Men vilken fantastisk erfarenhet det har varit. Mina vänner hjälper gärna till! De känner sig generösa och tycker det är roligt att vara med mina barn. Kors i taket! Dessutom vågar de i sin tur be mig om tjänster. Och så hjälper vi varandra och det är hur trevligt som helst. Vi är glada för vi både ger och får av varandra. Barnen tycker det är jättekul att vara med kompisarna och lära känna deras föräldrar mer.

Skapa en oas i vardagen
Eftersom detta är en hektiskt tid med mycket att göra innan jul så har jag inspirerats av både Anne på Mundekulla och Chameli på Awakening Women att skapa små oaser av skönhet och lugn.

Varje dag - helst på morgonen - tänder jag några flytande ljus i en skål full av blomblad. Jag ställer skålen tillsammans med några andra tända ljus på köksbordet och så njuter jag av lugnet och värmen de sprider medan jag äter frukost. En liten ritual att börja dagen med innan jag rusar vidare.

Att ta pauser. Att släppa taget en liten stund när min hjärna säger "fortare".

Jag önskar dig en fin stund idag!

Varma kramar, Karina

2 kommentarer:

  1. Vad är det viktigaste, be om hjälp.. Ja, jag försöker också lära mig det! Har en jäklaranamma i mig som inte riktigt tillåter hjälp- men som du säger, det ger glädje åt alla håll, när man väl gör det! Jag blev peppad att träna vidare på detta, tack.

    Hoppas du har en god jul, om du firar den!
    Stor kram från Skåne

    Ingrid

    SvaraRadera
  2. Tack, Ingrid! Vad kyl att du är i Skåne. Jag bodde ganska länge i Lund och i en by utanför. Jag hoppas du fick en fin jul : ).

    Vi tog det lugnt hemma med barnen. De har varit lite sjuka så det har varit väldigt lugnt : ).

    Ja, be om hjälp är verkligen inte lätt när man har fått lära sig att klara sig själv men jag tycker det är så lärorikt. Ett steg i taget ; ).

    Stora kramar, Karina

    SvaraRadera

If you prefer my blog in English please click here!