torsdag 3 november 2011

Början på något nytt

Ja, så känns det sedan i tisdags ungefär. Som att dimman som sakta byggt upp har lättat. Jag känner hur ett ok har lyfts från mina axlar och jag kan nu andas igen. Lättad. Uppfylld av hopp. Energin är på väg tillbaka.

Jag vet inte exakt vad som hänt men en fas är avslutad och jag har påbörjat en ny. Livet känns gott igen. Kärleken fyller min kropp. Igår kväll fick vi besök av två små killar som skulle sova hos oss en natt. De saknade båda sin mamma och hade svårt att komma till ro.

Jag kände hur jag fylldes av kärlek och kraft och bara lät dem flöda över till barnen. Jag satt länge vid deras sängar och klappade deras pannor och pratade lugnande. Jga har alltid gillat barn men det har verkligen djupnat till Kärlek för de små liven. Eller små kroppar fyllda av stora själar. Det är jag övertygad om. Jag förvandlas till Mama Bear liksom ; ).

Mysigt. Och idag är jag fortfarande fylld av kärlek och tillit. Jag inser att jag har gått full cirkel. Jag har alltid älskat att hjälpa och stödja andra. Ända sen jag var barn. Men efter att ha testat olika sätt att ge har jag nu hittat ett sätt där jag ger och får tillbaka. Mitt i ett aldrig sinande flöde.

När jag är i det flödet är det magiskt. Jag fylls på och ser samtidigt hur andra också gör det. Ingen "tar slut" eller blir tom. Alla får. Alla ger. Och flödet fortsätter.

Det var en stor insikt i all sin enkelhet : ).

Här stormar det ute. Det regnar och blåser och vi sitter inne och vilar. Jag. Är. Så. Tacksam.

TACK för Detta Liv. I denna tid.

Varma kramar, Karina

2 kommentarer:

  1. Jag tycker också det känns som något nytt föds; marken vibrerar under mig och jag står ostadigt. Det är smått obehagligt men allting har sitt goda sagoslut... man måste nog bara rensa bort allt överflödigt som fastnat på en under resans gång?

    Javisst är kärleken underbar... en aldrig sinande källa. Ju mer man ger, desto mer får man. :D
    Känner igen det där med kärlek till de små, men jag känner konstigt nog mer för djuren..min lilla katt..tittar på det lilla livet och blir alldeles tagen!

    Känner också tacksamhet just nu.
    Och tack för att du skriver om det... Det är lätt att bli smittad av kärleksenergin från dina ord...

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja visst finns det kvar att rensa. Det kanske aldrig tar slut? Men, men som tur är går vi vidare. Framåt. Uppåt?

    Ja, kärleken till djuren är jättestark : ).

    TACK för att du delar och gillar det jag skriver. Roligt att den energin jag vill förmedla går igenom.

    Kram

    SvaraRadera

If you prefer my blog in English please click here!