Kanaliserade budskap - tema: döden

Dagens kanaliserade budskap:

Vad kan ni säga om döden som kan hjälpa osss att förstå och leda oss rätt?
Var inte rädda för Döden. Den är en del av er. En del av Livet. Och lika viktig som Livet. Liv och Död är ett. Samma mynt, två sidor. Det är svårt för er att släppa taget. Om mycket. Men speciellt om döden. Att släppa taget om era vänner, er familj är oändligt svårt. Smärtsamt. Men ju lättare ni kan släppa taget, desto lättare kan ni välkomna in det nya. Släppa taget betyder inte att glömma, att inte vara ledsen eller att inte sörja. Allt detta är ok. Släpp fram alla känslor som kommer. Det är en del av processen. Det är nödvändigt för er. Er vän när ni har det jobbigt. Känslorna renar er. Hjälper er att släppa taget och göra plats för det nya. 


Att släppa taget betyder att släppa personen som har dött. Att låta den fara dit han eller hon ska. Att släppa taget om hans eller hennes mänskliga form. Det är ok och bra att gråta, skrika, skratta, slå under denna process. Men håll inte fast. Det är viktigt. När det är dags att släppa taget så gör det. Annars stoppar du upp din egen livsprocess och även den döda personens livsprocess. 


Vi vet att detta är svårt för er och vi dömer er inte om ni inte kan göra det. Allt har sin tid. Allt tar sin tid. Vissa medkänsla med dig och andra. Ha tillit. Tillit till allt som sker. Till alla känslor. Även de som ej är tillåtna. Särskilt dem... Och vila i det som är. Vila i Dig. Vila i ditt inre. Vila. Ta dig den tid Du behöver för att sörja. Din tid är viktig. Låt det ta tid. Du har massor av tid så oroa dig inte för det. Ta den tid du behöver. Nu. Vila. Det gäller egentligen allt men vid dödsfall kan det vara extra viktigt att ta ett steg i taget. Allt är ok. Alla känslor är ok. Du är ok.


Vi älskar er och dansar med er. Alltid. Vi är era följeslagare i Livet som i Döden. Tack.

Döden - Livet?

Jaa, denna tid mellan fullmånen den 23 oktober och Samhain den 31 oktober är verkligen speciell. Jag brukar känna det men just i år känns det extra mycket. Kanske för att jag är mer uppmärksam eller så är det för att det är extra speciellt just i år. Det är som att naturen och livet drar mot sitt slut. Vi går in i dödsfasen för att sedan vila och födas på nytt igen. Döden är ju en del av livscykeln och det känns verkligen påtagligt just i år.

Denna veckan har jag hört talas om 3 dödsfall på bara en vecka och det hör inte till det vanliga direkt. Själv känner jag för tystnad och djup. Att sjunka ner i jorden och vila. Jag märker hur jag inser ännu tydligare mina mönster i livet. Hur jag skapar vissa typer av relationer och att dessa inte längre passar mig. Jag ska göra en fin ceremoni på söndag och formulera det jag härmed avslutar och vad jag nu bjuder in i mitt liv.

I dag var annars en fantastiskt vacker dag med strålande sol; t-shirtväder och jag tog en riktig långpromenad med mina barn. Helt underbart att gå i solen och njuta av en gudomlig utsikt. Vackra träd med löv i alla fina höstfärger.

Jag önskar dig en fin och insiktfull höst!

Kramar, Karina

Fullmånen närmar sig...

Jag känner hur jag vänder mig inåt och saktar ner den inre aktiviteten. Det börjar dra ihop sig till fullmåne och jag känner denna fullmåne alldeles särskilt starkt. I morgon ska jag göra en egen ceremoni alldeles själv har jag tänkt mig. Det känns helt rätt så. Och jag känner hur jag förbereder mig inför Samhain den 31 oktober. Då slöjan mellan vår värld och de andra är som tunnast. Det ska "firas" andaktigt tänkte jag.

Jag känner stor lust att fixa hemma och skapa saker med mina egna händer. Bygga hyllor och såga brädor. Vi får väl se vad det blir...

Jag önskar er en skön och lugn helg!

Kramar, Karina

Arg och aktiv

Sedan några dagar tillbaka är jag väldigt arg. Arg på hur makt missbrukas och på att vissa bara tänker på sin egen vinning. Frankrikes president Nicholas Sarkozy har sedan han valts till president skapat ett räddare och argare klimat i detta land. Han kritiserar öppet invandrare, bidragstagare och andra grupper som han tcker snyltar på de "goda" fransmännen. Han styr i spincip alla media och hans enda mål verkar vara att gynna de rikaste i sammhället och tillfredsställa sitt ego till vilket pris som helst. Flera personer drar kopplingar till Hitler och andra diktatörer och det känns väldigt skrämmande tycker jag...

Samtidigt vill jag inte dras in ett kollektivt tänkande som bejakar rädsla och ilska. Ilska kan vara bra för att agera. Och jag känner starkt för att stå upp för det jag tycker är rätt och fel just nu. Det känns bra. Men jag vill hitta mitt eget sätt att vara aktiv. Helst låter jag mig inspireras av Nelson Mandela och Gandhi. Gandhi sa "Bli den förändring du vill se i världen".

Och så här sa Nelson Mandela 1994:

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?

Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa,
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes att förverkliga
Guds härlighet inom oss.

Den finns inte bara i några av oss:

Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.

När vi gjort oss fria från vår egen rädsla.

Gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Jag låter dessa ord sjunka in...

Kramar, Karina

Nymåne i vågens tecken

Och så var det - äntligen - dags för den nya månen! Det händer mycket i mitt liv just nu och efter en tid av utrensningar, omvärderingar och klurande över vad just jag vill göra med mitt liv så känner jag nu att jag är påbörjat en ny fas. Jag känner för första gången på länge att jag verkligen följer min egen väg. Att jag gör det som är rätt för mig. Jag håller på att skapa en balans i mitt liv. Balans mellan olika projekt jag vill arbeta med, balans mellan familj och "mitt liv"" och balans även mellan det andliga och det jordsliga. Och just det inbjudet vågens tecken till. Balans!

Äntligen säger jag bara : ).

Jag firade detta med en mycket enkel liten meditation med min underbara vän Fanny. Vi hade tänkt oss en stor och fin ceremoni med både ljus, salvia och trummande men det bidde inte så. P g a praktiskt strul bidde det i stället en fin liten stund med samtal och meditation ute i min lilla trädgård. Vi hade inte ens tändstickor till salvian och ljusen! Ha, ha så kan  det gå. Men jag tycker att det allra viktigaste är intentionen, inte formen. Och även om det är mysigt att göra det fint och ha en genomtänkt ceremoni så måste det gå att meditera utan något alls.... Bara med månens sken....

Jag önskar er en underbar nymåne men spännande nya projekt och mycket kärlek!

Kramar, Karina

Vildkvinnan

Just nu läser jag den här gamla klassikern igen och jag suger i mig hennes kraftfulla budskap.

"Hur påverkas vi av vildkvinnan? Med henne som bundsförvant, som ledare, förebild, lärare ser vi inte med ett par ögon utan med vår intuition som har många ögon. När vi ger plats för intuitionen blir vi därför som stjärnhimlen: vi betraktar världen med tusen ögon."

Jag slås av budskapet att vi ska återta kontakten med den inre vilda kvinnan inom oss och genom henne leva hela och fulla liv med passion och medvetenhet.

Jag förundras över att hon talar om Vildkvinnan för jag har flera gånger kanaliserat en grupp av kvinnor som kallar sig Vildkvinnorna. De känns otroligt goda och kärleksfulla och så fort jag kanaliserar för min bok - som ska handla om just kvinnor - så dyker de upp. Nu vet jag vad det betyder....

Ha en underbar dag!

Kramar, Karina