Efter en intensiv och utrensande helg känns denna dag lite lättare. Den viktiga läxan jag forfarande håller på att lära mig är att stanna i mitt centrum och inte snurra med någon annan. Min man har det jobbigt just nu och är ofta inåtvänd och deppig tiden innan jul. Jag vet det. Trots det så har jag haft stora förväntningar på det stöd jag velat få från honom. Inte så realistiskt.
Ge mig själv det jag behöver
Jag övar mig i att säga snälla saker till mig själv. Att krama mig varmt. Det känns lite ovant men bra. Denna helgen insåg jag verkligen - igen! - hur viktigt det är att jag stannar i mitt eget inre och inte följer efter någon annan. Jag står med båda fötterna på jorden. Jag har min resa att göra. Det känns så bra och jga känner mig starkare. Det betyder inte att jag är ensam utan jag kan välja att dela mina tankar med de vänner som verkligen kan lyssna på mig just nu. Inte ställa höga krav på personer som inte kan ge mig det jag behöver.
Jag accepterar det som är
Det ger stor kraft att acceptera det som är. Att inte lägga energi på att försöka förändra andra. Att tänka på andras problem. Denna fas är jätteviktig för mig och jag vill verkligen behålla mitt fokus. Ensam är stark men med hjälp av andra när jag beöver det. Ännu en lärdom på livets gång.
Det är skönt att andas igen! Och jag är glad att jag tillät mig själv att verkligen vara ledsen och arg. Det behövde jag också. Tack för det, Karina : ).
I slutet av veckan (den 25:e) är det nymåne så då har jag tänkt kanalisera nästa Kärleksbrev. Det ska bli spännande! Nya tider igen ; ). Tills dess vilar jag och filar på mina projekt.
De kanaliseringskurser jag funderar på har redan två personer anmält sig till! Jag skulle vilja ha en kurs här i Frankrike i januari (gulp!) och en i Sverige i april (svälj ; ). Nu ska jag bara samla mod och sen ska jag skriva på kursmaterialet.
Det här kommer att bli jättekul!
Varma kramar,
Karina
På något sätt har jag missat detta inlägg, inbakat mellan två andra (som jag upplevde det!) och när jag försökt läsa igenom har det gått "trögt" - precis som om en dimma låg över och skymde min sikt och sa "inte än".
SvaraRaderaMen nu kom detta inlägg till sin rätta, eller vad man säger: det föll pladask ned och satte ord på allt jag kände, precis vad jag behövde läsa precis nu! Häftigt. :)
Tusen tack!
Skrev just om sådant, gå sin egen väg, och ensamhet i det - men nu förstår jag, som du skrev: välja de vänner som kan och har lust att lyssna. Kanske bra att ha vänner som delar samma intressen, dock, vilket jag personligen saknar just nu.. men det kommer väl :) allt har sin tid...
Stor kram!
Tack! Vad kul att du gillade inlägget. Ja, ibland har man vänner som man kan dela det djupa med och ibland inte. Det är nog som det ska vara. Kanske ska du djupna mer i dig själv innan det är dags att dela med andra i IRL. Tur att internet finns ha, ha!
SvaraRaderaStora kramar tillbaka!