Jag har i flera veckor suttit och pillat med en logga till en kompis som bygger cyklar. Det var jag som erbjöd mig att göra loggan för det verkade kul och kreativt. Först var jag jättentusiastisk och jobbad på bra. Sen kom en fas - mot slutet - när jag gjorde allt för att inte jobba vidare. HIttade ursäkter, gjorde annat...
Jag känner direkt när den där energin kommer fram. Vill inte riktigt göra klart för då måste jag visa det för hela världen. Att det ska vara så svårt att gå i mål. Nu försöker jag vara uppmärksam och observera obehaget och den krypande känslan av att vilja lägga av. Jag observerar den och känner in den. Sen släpper jag den och jobbar vidare.
Att vara snäll mot sig själv
Jag märker att jag har blivit snällare mot mig själv. Tiden går och jag är inte lika krävande och otålig mot mig själv. Jag tänker så här: Om jag vore ett litet gulligt djur, hur skulle jag då reagera? Lite fånigt kanske men roligt och funkar bra för mig ; ). Jag skulle klappa mig länge och säga att det är ok. Allt är ok. Vila en liten stund och sen kan du gå vidare. Det blir bra. Oroa dig inte. Du kan.
Och så är lilla djuret = jag glatt igen och kan fortsätta. Lite ompysslad och lite peppad.
Nej, ,nu ska jag fortsätta bocka av på min att-göra-lista ; ). Det är en fin dag. Solen skiner och regnet har slutat.
Varma höstkramar, Karina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar