Vilken jobbig helg!

Jag har varit sjuk hela veckan. I onsdags köpte vi en ny bil (eller ny och ny ; ) och dagen efter hade jag sönder den. Kanske går det inte att laga den. Samma eftermiddag började sonen klia sig. Mässlingen. Oj, vilken tung helg. Allt jobbigt bara hopar sig som en tung grå filt och jag vill bara åka bort. Långt bort till et Annat Mycket Lättare Liv. Det som Andra lever ; ).

Min fördelsedag
Idag är det min födelsedag. Just i år känns det mest ledsamt men samtidigt känner jag hur stora fôrändringar är på gång och jag har tillit. Till Livet. Jag drog ett änglakort som sa: Val. Du har alltid ett val. Så har det inte riktigt känts men visst kan jag välja hur jag reagerar. Jag har gråtit en bra stund. Det är så skönt. Att lätta på trycket. Och nu sitter jag med det som är.

Ska ta mig tid att vila nu. Det är verkligen den tiden på året. Dags att krypa in i min grotta och grubbla lite. Vila lite. Och bara vara. Sen ska jag bestämma vilka frön jag vill så inför det nya året. Jag har Stora Mål för nästa år. Jag tror att det kommer att bli mitt mest omvälvande år på länge. Det känns som att många speciella saker är på gång. Som att jag står vid ett viktigt vägskäl och det bara finns en väg att gå: min väg.

Dela med andra
Samtidigt som jag känner mig ganska inåtvänd just nu så delar jag mycket med andra. Med er som läser här. Med mina vänner. Och även med nyare bekanta. Det har blivit många djupa och otroligt rörande samtal de senaste veckorna. Jag älskar djup. Allvar. Det mörka och jobbiga i livet. Samtidigt som jag skrattar mycket och kan ta ganska lätt på saker.

Jag har en ny, spirande vänskap på gång. Denna vän är så nyfiken och öppen och det gillar jag. Samtidigt bär hon mycket tunga saker på sina axlar. Hennes lilla dotter har cystisk fibros och det blir många samtal om obotliga sjukdomar och hur man lever med dem. Jag blir väldigt berörd av hennes liv och det hon berättar om och även om det ibland är för tungt så vill jag kunna sitta även med det. Inte vända mig bort från det svåra, det tunga. De stora frågorna som inte har några svar.

Varför är hon sjuk? Hur lever man med en sån sjukdom utan att förgås av oro och smärta. Det stället livet på sin spets och ger oss en möjlighet att skippa de ytliga diskussionerna och gå rakt på sak. Mycket intressant och lärorikt. Och jag är så full av beundran inför hennes och hennes mans mod. Att orka resa sig upp varje morgon. Att livet är starkare än allt. Så länge det finns här.

Jag hoppas att det inte blev alltför tungt nu men det kändes viktigt att skriva om allt detta. Det är ju också en del av Livet. Det vackra men sköra livet.

Jag önskar er en underbart skön och mysig söndag!

Varma kramar, Karina