måndag 21 november 2011

Sjörunan och Idegransrunan

Jag har inte skrivit om mina runäventyr på ett tag men jag forsätter att utforska dem i min egen takt. Eller i deras? Så här har det gått med de två sista:

Lagu, Sjörunan : vatten, intuition, flöde

Denna runan kändes så skön och bekant på något vis. Den ville sätta sig i livmodern så där fick den sitta i några dagar. Den kändes följsam och jag kände mig öppen och mottaglig för de förändringar jag går igenom just nu. Jag tror att denna runan passar mig bra och därför kändes det så naturligt och vilsamt att gå omkring med den. jag är skorpion och det är ett vattentecken så det där med flöde och att följa min intuition kändes ganska lätt :).

Eoh, Ihwarz, Idegransrunan : växter, seghet, skuggan

Runan vandrade runt en stund i min kropp för att sedan sätta sig på fotsulorna. En runa under varje fot. Precis vad jag behövde denna veckan. En runa som drar ner mig mor Jorden. Som förankrar mig i materian. Den känns stadig och tät som en urskog. Som en kompakt och kraftfull energi men på ett jordnära sätt. Det är svårt att sätta ord på känslorna som kommer upp men jag försöker.

Jag är glad att inte ha dragit några riktigt omvälvande runor denna veckan för det händer så mycket omvälvande ändå i mitt liv just nu. De känns som trygga vänner på vägen. Idegransrunan lockade dock fram några känslor och tankar om min skuggsida. Det kanske är därför jag har känt mig lite omskakad för att sedan komma tillbaka på fötter igen. Intressant. Tillbaka till det viktiga igen. Mina prioriteter. Mitt fokus. Min Egen Väg.

Kramar, Karina

2 kommentarer:

  1. Läste tre av dina senaste inlägg på raken. Men åh, kan man säga "spännande"?! Omvälvningar, och mitt i det: tillbaka till centrum. Känner igen. Det virvlar inom o utom...och så åter o åter till "min väg", grundad i jorden. Osv. Vill bara säga: läser, tar in, känner en nästan hisnande känsla av: ja, så här är det/kan det vara. Livet. Det känns inte tungt, mycket, men inte tungt. Det känns levande, det berör. Sånt här, är jag övertygad om, vidgar det mänskliga. Ger luft kring händelser.
    Tack o kram

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver. Tänk att vi kan mötas här inne, fast vi bor på olika platser på jorden. Och dela det viktiga,det sanna, det stora som händer inom oss. Som att vi går en del av Vägen tillsammans men på olika platser. Fint : ).

    Varma kramar, Karina

    SvaraRadera

If you prefer my blog in English please click here!