Sjörunan och Idegransrunan

Jag har inte skrivit om mina runäventyr på ett tag men jag forsätter att utforska dem i min egen takt. Eller i deras? Så här har det gått med de två sista:

Lagu, Sjörunan : vatten, intuition, flöde

Denna runan kändes så skön och bekant på något vis. Den ville sätta sig i livmodern så där fick den sitta i några dagar. Den kändes följsam och jag kände mig öppen och mottaglig för de förändringar jag går igenom just nu. Jag tror att denna runan passar mig bra och därför kändes det så naturligt och vilsamt att gå omkring med den. jag är skorpion och det är ett vattentecken så det där med flöde och att följa min intuition kändes ganska lätt :).

Eoh, Ihwarz, Idegransrunan : växter, seghet, skuggan

Runan vandrade runt en stund i min kropp för att sedan sätta sig på fotsulorna. En runa under varje fot. Precis vad jag behövde denna veckan. En runa som drar ner mig mor Jorden. Som förankrar mig i materian. Den känns stadig och tät som en urskog. Som en kompakt och kraftfull energi men på ett jordnära sätt. Det är svårt att sätta ord på känslorna som kommer upp men jag försöker.

Jag är glad att inte ha dragit några riktigt omvälvande runor denna veckan för det händer så mycket omvälvande ändå i mitt liv just nu. De känns som trygga vänner på vägen. Idegransrunan lockade dock fram några känslor och tankar om min skuggsida. Det kanske är därför jag har känt mig lite omskakad för att sedan komma tillbaka på fötter igen. Intressant. Tillbaka till det viktiga igen. Mina prioriteter. Mitt fokus. Min Egen Väg.

Kramar, Karina

Nu kan jag andas lättare igen

Efter en intensiv och utrensande helg känns denna dag lite lättare. Den viktiga läxan jag forfarande håller på att lära mig är att stanna i mitt centrum och inte snurra med någon annan. Min man har det jobbigt just nu och är ofta inåtvänd och deppig tiden innan jul. Jag vet det. Trots det så har jag haft stora förväntningar på det stöd jag velat få från honom. Inte så realistiskt.

Ge mig själv det jag behöver
Jag övar mig i att säga snälla saker till mig själv. Att krama mig varmt. Det känns lite ovant men bra. Denna helgen insåg jag verkligen - igen! - hur viktigt det är att jag stannar i mitt eget inre och inte följer efter någon annan. Jag står med båda fötterna på jorden. Jag har min resa att göra. Det känns så bra och jga känner mig starkare. Det betyder inte att jag är ensam utan jag kan välja att dela mina tankar med de vänner som verkligen kan lyssna på mig just nu. Inte ställa höga krav på personer som inte kan ge mig det jag behöver.


Jag accepterar det som är
Det ger stor kraft att acceptera det som är. Att inte lägga energi på att försöka förändra andra. Att tänka på andras problem. Denna fas är jätteviktig för mig och jag vill verkligen behålla mitt fokus. Ensam är stark men med hjälp av andra när jag beöver det. Ännu en lärdom på livets gång.

Det är skönt att andas igen! Och jag är glad att jag tillät mig själv att verkligen vara ledsen och arg. Det behövde jag också. Tack för det, Karina : ).

I slutet av veckan (den 25:e) är det nymåne så då har jag tänkt kanalisera nästa Kärleksbrev. Det ska bli spännande! Nya tider igen ; ). Tills dess vilar jag och filar på mina projekt.

De kanaliseringskurser jag funderar på har redan två personer anmält sig till! Jag skulle vilja ha en kurs här i Frankrike i januari (gulp!) och en i Sverige i april (svälj ; ). Nu ska jag bara samla mod och sen ska jag skriva på kursmaterialet.

Det här kommer att bli jättekul!

Varma kramar,


Karina

Vilken jobbig helg!

Jag har varit sjuk hela veckan. I onsdags köpte vi en ny bil (eller ny och ny ; ) och dagen efter hade jag sönder den. Kanske går det inte att laga den. Samma eftermiddag började sonen klia sig. Mässlingen. Oj, vilken tung helg. Allt jobbigt bara hopar sig som en tung grå filt och jag vill bara åka bort. Långt bort till et Annat Mycket Lättare Liv. Det som Andra lever ; ).

Min fördelsedag
Idag är det min födelsedag. Just i år känns det mest ledsamt men samtidigt känner jag hur stora fôrändringar är på gång och jag har tillit. Till Livet. Jag drog ett änglakort som sa: Val. Du har alltid ett val. Så har det inte riktigt känts men visst kan jag välja hur jag reagerar. Jag har gråtit en bra stund. Det är så skönt. Att lätta på trycket. Och nu sitter jag med det som är.

Ska ta mig tid att vila nu. Det är verkligen den tiden på året. Dags att krypa in i min grotta och grubbla lite. Vila lite. Och bara vara. Sen ska jag bestämma vilka frön jag vill så inför det nya året. Jag har Stora Mål för nästa år. Jag tror att det kommer att bli mitt mest omvälvande år på länge. Det känns som att många speciella saker är på gång. Som att jag står vid ett viktigt vägskäl och det bara finns en väg att gå: min väg.

Dela med andra
Samtidigt som jag känner mig ganska inåtvänd just nu så delar jag mycket med andra. Med er som läser här. Med mina vänner. Och även med nyare bekanta. Det har blivit många djupa och otroligt rörande samtal de senaste veckorna. Jag älskar djup. Allvar. Det mörka och jobbiga i livet. Samtidigt som jag skrattar mycket och kan ta ganska lätt på saker.

Jag har en ny, spirande vänskap på gång. Denna vän är så nyfiken och öppen och det gillar jag. Samtidigt bär hon mycket tunga saker på sina axlar. Hennes lilla dotter har cystisk fibros och det blir många samtal om obotliga sjukdomar och hur man lever med dem. Jag blir väldigt berörd av hennes liv och det hon berättar om och även om det ibland är för tungt så vill jag kunna sitta även med det. Inte vända mig bort från det svåra, det tunga. De stora frågorna som inte har några svar.

Varför är hon sjuk? Hur lever man med en sån sjukdom utan att förgås av oro och smärta. Det stället livet på sin spets och ger oss en möjlighet att skippa de ytliga diskussionerna och gå rakt på sak. Mycket intressant och lärorikt. Och jag är så full av beundran inför hennes och hennes mans mod. Att orka resa sig upp varje morgon. Att livet är starkare än allt. Så länge det finns här.

Jag hoppas att det inte blev alltför tungt nu men det kändes viktigt att skriva om allt detta. Det är ju också en del av Livet. Det vackra men sköra livet.

Jag önskar er en underbart skön och mysig söndag!

Varma kramar, Karina

Underbar healing

I måndags kom huvudvärken krypande igen. Jag kände hur det började göra ont i bihålorna och illamåendet blev starkare och starkare. Det var bara 2 veckor sedan jag hade ont och det höll i sig i 4 dagar trots att jag vilade massor. Jag gillar inte att vila. Och jag gillar definitivt inte att vara sjuk. Jo, jag vet att det är bättre att släppa taget och låta det sjuka ta sig igenom min kropp men det är svårt. Att släppa taget.

Istället för att lida och vänta så ringde jag Nathalie, min fina vän som också är en jätteduktig healer. Jag visualiserade att hon kunde ta emot mig onsdag kl 14. Det var den enda tiden jag hade både bil och barnvakt så det var en väldigt exkt beställning ; ). Hon ringde tillbaka och förslog precis den tiden. Perfekt!

Healingstunden
Jag var ganska nervös och lite rädd innan. Det kändes som att hon skulle hitta något jättejobbigt och jättestort. Det blev jättebra. Nathalie är så duktig på att känna in precis hur mycket som ska göras. Det blev väldigt starkt men samtidigt fint och tryggt. Precis i min takt. Ett så fint möte : ). Jag lät energin flöda som den ville och det kändes som att vi dansade tillsammans.

Vad handlar detta om?
Ja, då denna huvudvärk som kommer tillbaka hela tiden. Varför? En del av anledningarna är att jag klurar och tänker spå otroligt mycket påprojekt och saker som jag inte sedan tar till nästa fas. Jag liksom fastnar i idéfasen så mitt huvud blir till slut alldeles sprängfullt men allt stannar där inne.

Jag fick ännu en uppmaning att JA! Det är dags för mig att kanalisera mera. Min vilda dröm att ha kanaliseringskurser nästa år ska nu bli verklighet. Det känns sååå läskigt men samtidigt är det ju det jag mest älskar att göra. Jag har tydligen skrivit på i Livets Bok att göra det i detta liv. Hm.

Så nu tog jag en riktigt lugn stund på morgonen och ska ta hand om mig och göra mer konkreta saker de kommande veckorna. Skriva ner och ge en form till det som bara finns i mitt huvud. Så att trycket kan lätta och det om ska ske äntligen kan ta form i materian.

Stort tack till er som läser! Ni ger mig så mycet styrka och inspiration att fortsätta. Jag ville att ni skulle veta det : ).

Varma kramar från ett lite kyligt Frankrike,

Karina

11/11/11 Meditation

I går hade jag tänkt mig en fin meditation ute i skogen. Lite trumma, lite sällskap av en vän eller två, lite samtal. Istället för det så gick jag på en organiserad meditation hos en kvinna jag träffat några gånger men inte känner speciellt väl.

Vi var 19 personer som satt där ihopträngada i den jättevarma zomen. Jag hade längtat efter tystnad och att sitta och meditera tillsammans. Så blev det inte riktigt... Det var sång, mantran, OM, guidad meditation och så fick vi alla säga hur vi vill att den Nya Världen ska se ut. Oj då.

Det Nya och det Gamla
Jag inser att även om jag känner ett skifte av energin och att vi visst är på väg mot något nytt så är vi alltid här och nu. För mig handlar det inte om att släppa den Gamla, dåliga världen för att gå in i den Nya, perfekta världen. Min resa handlar inte om att bara känna fina och sköna känslor. Att aldrig vara arg och ledsen. Att aldrig vara rädd igen. Utan det viktiga för mig är att känna och acceptera alla känslor. Först då kan rädslorna och ilskan smälta och transfomeras. Det är processen och att acceptera det som sker som är nyckeln. Däri ligger visdomen. Inte i att meditera och visualisera tillräckligt för att slippa vara en människa.

För mig handlar detta om den klassiska dualiteten vi ofta hamnar i: ond/god, bra/dålig, himmel/helvete, människa/Gud.

Jag vill vara den jag är och acceptera mig själv fullt ut. Vara med det som är som min favoritförfattare Oriah MountainDreamer ofta skriver. Att vara här och nu. Inte i det förflutna men inte heller i framtiden. Är det inte så vi skapar en bättre värld? Genom att omfamna alla aspekter av oss själv och av andra.

Kärlek
Jag tror på Kärleken. Att älska mig själv och att älska alla andra. Och allt levande på Jorden. Om vi verkligen älskar så kan vi inte göra Jorden illa och utnyttja varandra. Det går inte. Inte om vi verkligen Älskar från djupet av våra hjärtan.

Efter meditationen
När den gemensamma meditationen var slut så gick jag och en mycket god vän i väg ut på toppen av berget och så trummade jag. Jag trummade för Livet, för Kärleken och för att känna fötterna mot Jorden. Min trummas slag blev en kärleksförklaring till hela dalen som låg vid våra fötter. Jag kände Ljuset och Kraften fylla min kropp och spridas överallt. Det är att meditera för mig. Här och nu. Till rytmen av Moder Jords hjärtslag. Inte fina ord och andliga teorier.

Här och nu. Det finns inget annat.

När våra kroppas fyllts på så gick vi ner mot byn igen. På vägen korsade en magnifik glada min väg. Jag letade med blicken för att se den igen men den syntes till. Lite senare dök den upp igen. Mitt framför mig. Som att den sa: Här är jag. Höj din blick, människobarn! Här är jag. Var är Du?

Funderingar
Idag funderar jag. På vad jag vet att jag behöver men fortsätter att söka utanför mig själv. Jag vet precis vad jag behöver men fortsätter att be någon annan guida mig på Min Väg. Det är dags att "step up" och ta ansvar för mig själv och min behov. Jag tror att det är Nu.

Jag önskar dig en vacker lördag!

Kramar, Karina

I dag är det Fullmåne

Det känns tycker jag men jag känner mig inte så stirrig som jag brukar ; ). Jag har antagit Jamie Ridlers utmaning att göra en FullMoon Board. 

Hennes tema för denna månad är: What dreams are you growing roots for?

Så här blev det:

Det var jätteroligt att gå loss med tidningsbilder, sax, limm och glitter! Jag trodde det skulle komma upp saker som tjäna pengar, arbete och sådana allvarliga ämnen men så blev det inte alls. I st¨lalet blev det Lycka, Kärlek, Skratt, Inre Lugn och Frihet. Härligt och lustfyllt precis som jag faktiskt gillar att leva.

DreamBoard
Jag har testat detta några gånger bl a efter att ha blivit inspirerad av Anne på Mundekulla och jag älskar att skriva och måla ner bilder och ord för att ge mina drömmar fysisk form. Att uttrycka det jag önskar tydligt och konkret. Häftigt! Det blir så tydligt vad som är viktigt och jag är övertygad om att det ger Universum klarare instruktioner för vad jag verkligen vill. Först då kan jag få all hjälp jag behöver.

Vad drömmer du om inför den kommande månaden?

Varma kramar, Karina     

Nu har jag skickat den!

Jag har i flera veckor suttit och pillat med en logga till en kompis som bygger cyklar. Det var jag som erbjöd mig att göra loggan för det verkade kul och kreativt. Först var jag jättentusiastisk och jobbad på bra. Sen kom en fas - mot slutet - när jag gjorde allt för att inte jobba vidare. HIttade ursäkter, gjorde annat...

Jag känner direkt när den där energin kommer fram. Vill inte riktigt göra klart för då måste jag visa det för hela världen. Att det ska vara så svårt att gå i mål. Nu försöker jag vara uppmärksam och observera obehaget och den krypande känslan av att vilja lägga av. Jag observerar den och känner in den. Sen släpper jag den och jobbar vidare.


Att vara snäll mot sig själv
Jag märker att jag har blivit snällare mot mig själv. Tiden går och jag är inte lika krävande och otålig mot mig själv. Jag tänker så här: Om jag vore ett litet gulligt djur, hur skulle jag då reagera? Lite fånigt kanske men roligt och funkar bra för mig ; ). Jag skulle klappa mig länge och säga att det är ok. Allt är ok. Vila en liten stund och sen kan du gå vidare. Det blir bra. Oroa dig inte. Du kan.

Och så är lilla djuret = jag glatt igen och kan fortsätta. Lite ompysslad och lite peppad.

Nej, ,nu ska jag fortsätta bocka av på min att-göra-lista ; ). Det är en fin dag. Solen skiner och regnet har slutat.

Varma höstkramar, Karina

Början på något nytt

Ja, så känns det sedan i tisdags ungefär. Som att dimman som sakta byggt upp har lättat. Jag känner hur ett ok har lyfts från mina axlar och jag kan nu andas igen. Lättad. Uppfylld av hopp. Energin är på väg tillbaka.

Jag vet inte exakt vad som hänt men en fas är avslutad och jag har påbörjat en ny. Livet känns gott igen. Kärleken fyller min kropp. Igår kväll fick vi besök av två små killar som skulle sova hos oss en natt. De saknade båda sin mamma och hade svårt att komma till ro.

Jag kände hur jag fylldes av kärlek och kraft och bara lät dem flöda över till barnen. Jag satt länge vid deras sängar och klappade deras pannor och pratade lugnande. Jga har alltid gillat barn men det har verkligen djupnat till Kärlek för de små liven. Eller små kroppar fyllda av stora själar. Det är jag övertygad om. Jag förvandlas till Mama Bear liksom ; ).

Mysigt. Och idag är jag fortfarande fylld av kärlek och tillit. Jag inser att jag har gått full cirkel. Jag har alltid älskat att hjälpa och stödja andra. Ända sen jag var barn. Men efter att ha testat olika sätt att ge har jag nu hittat ett sätt där jag ger och får tillbaka. Mitt i ett aldrig sinande flöde.

När jag är i det flödet är det magiskt. Jag fylls på och ser samtidigt hur andra också gör det. Ingen "tar slut" eller blir tom. Alla får. Alla ger. Och flödet fortsätter.

Det var en stor insikt i all sin enkelhet : ).

Här stormar det ute. Det regnar och blåser och vi sitter inne och vilar. Jag. Är. Så. Tacksam.

TACK för Detta Liv. I denna tid.

Varma kramar, Karina

Riktiga slappdagar

Efter fyra dagar av migrän blev det två dagar till av vila. Jag har slappat hemma. Gått i pyjamas hela dagen. Ätit godis. Druckit te. Och vanilla latte. Tittat på bra film med barnen och ätit popcorn. Gud, vad skönt det har varit!

November
Läste precis att november kommer bli en riktigt intensiv månad. Som vanligt med andra ord ; ). Hela året har varit intensivt tycker jag. Och det lär väl inte lugna ner sig 2012. Eller så vänjer vi oss ; ). Tydligen ska just perioden runt den 9-12 november vara som mest intensiv med det magiska datumet 11/11/11. En vän bjuder in mig på en liten gruppmeditation i en jättefin zome. Det verkar vara en bra idé. Jag ska ta till vara på denna månaden och vara extra noga med att meditera, vara kreativ, äta bra och vila.

Förresten gick jag med i Leonies Goddess Circle!

Det ska bli jättekul och just nu plöjer jag igenom hennes Business Goddess E-course. Spännande och jag har mycket att lära.

Jag som visserligen gillar att hänga med datorn har ingen koll på varken Facebook eller Twitter. Och jag har inte ens en mobiltelefon. Trots att jag helst lever utan alla dessa tekniska prylar så vill jag samtidigt kunna prata med människor från hela världen och kunna erbjuda det jag kan på olika språk och till människor från olika kulturer.

Det lutar åt lite mer teknik i mitt liv men med gränser för hur jag ska använda dem för att inte försvinna in i tekniklandet.

Mina mål (obs: får vara hur högtflygande som helst ; ) för 2012 är:

•  åka till Kanada
• vara med på Harmonimässan i Stockholm i april/maj och
• erbjuda en kurs i att lära sig kanalisera helgen efter
• försörja mig heltid på att kanalisera, sälja Livets Blomma, e-böcker och e-kurser och kommunikation (göra afficher, visitkort, broschyrer, loggor m m)
• ha flera riktigt bra och inspirerande bloggar
• tjäna 120 000 kr (gulp! jag skrev det ; )
• måla och skriva jättemycket
• ha riktigt roligt och känna mig fri!

Ja, efter Samhain den 31 oktober är det dags för det nya året. En ny fas som inleds med vila och introspektion för att se vilka frön jag ska så inför våren.

Varma kramar,

Karina