Nya projekt

Det känns som att hösten snart är på väg in fastän jag bor i södra Frankrike och det är sommarlov i nästan en hel månad till. Det är lustigt det där. Kanske är min kropp fortfarande inställd på svensk tid trots att jag har bott här i 10 år nu och aldrig egentligen känt mig särskilt svensk. 

Nya projekt

Det har hänt mycket den senaste tiden och det ser ut som att jag får flytta på mitt deltagande på Harmonimässan i Stockholm till i vår. Det finns inga biljetter när jag vill åka och min man ska gå en utbildning så han kommer att bo på annat ort mån-fre halva månaden fram till jul. Det ska bli jättespännande och jag är verkligen glad för hans skull. Men det är nog dags att jag tar fram mina projekt och känner efter vad jag verkligen vill göra och när. Jag vill dra igång med mina projekt i höst men kanske skjuter jag på dem till november. Det är min månad och jag är ju född då ; ).

Barnen blir större

Det är egentligen inget nytt men det känns lite konstigt. Jätteroligt och samtidigt lite vemodigt. Så har jag avslutat bebistiden. Jag har varit gravid, fött barn och ammat och vakat över små bebisar. Och nu är det tiden slut. Det kändes länge när jag var mitt uppe i det men nu när det är över känns det som att tiden gick väldigt fort. Som ett ögonblick av liv och så var det slut. Märkligt det är med tid... 

I alla fall så börjar lilltjejen i skolan i september. Hon är bara 2 1/2 år men i Frankrike börjar barnen vid 3 år, eller tidigast vid 2 om det finns plats. Hennes fröken har frågat oss flera gånger men vi har sagt nej. Ända tills nu. Lou Kalliste vill gå i skolan och det blir en liten klass på 10 elever i hennes ålder. Hon kommer gå med alla sina allra bästa kompisar och känner alla redan. Så förutom att det känns lite konstigt så tror jag hon kommer trivas jättebra och ha roligt. Och jag får tid till mina projekt 3 timmar varje morgon!

Egen tid

I september blir det dags för riktigt regelbunden och schemalagd egentid. Tre hela timmar fyra mornar i veckan. Wow! Supermegalyx och så mycket tid så jag vet inte vad! Dessutom är morgontid min allra bästa tid. Det är tidigt om mornarna jag är som klarast och effektivast. TACK så mycket för det universum och Gudinnan! Jag bugar och tackar så ödmjukast och känner att min tid har nu kommit. Min egen tid.

Jag önskar dig en underbar dag och snart skickar jag ut det senaste Kärleksbrevet. Ska bara vila lite först och sen klättrar jag upp på mitt berg : ).

Varma kramar, Karina