Arg och aktiv

Sedan några dagar tillbaka är jag väldigt arg. Arg på hur makt missbrukas och på att vissa bara tänker på sin egen vinning. Frankrikes president Nicholas Sarkozy har sedan han valts till president skapat ett räddare och argare klimat i detta land. Han kritiserar öppet invandrare, bidragstagare och andra grupper som han tcker snyltar på de "goda" fransmännen. Han styr i spincip alla media och hans enda mål verkar vara att gynna de rikaste i sammhället och tillfredsställa sitt ego till vilket pris som helst. Flera personer drar kopplingar till Hitler och andra diktatörer och det känns väldigt skrämmande tycker jag...

Samtidigt vill jag inte dras in ett kollektivt tänkande som bejakar rädsla och ilska. Ilska kan vara bra för att agera. Och jag känner starkt för att stå upp för det jag tycker är rätt och fel just nu. Det känns bra. Men jag vill hitta mitt eget sätt att vara aktiv. Helst låter jag mig inspireras av Nelson Mandela och Gandhi. Gandhi sa "Bli den förändring du vill se i världen".

Och så här sa Nelson Mandela 1994:

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?

Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.

Det ligger inget stort i att krympa,
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes att förverkliga
Guds härlighet inom oss.

Den finns inte bara i några av oss:

Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.

När vi gjort oss fria från vår egen rädsla.

Gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Jag låter dessa ord sjunka in...

Kramar, Karina