Hela veckan har jag längtat efter att sitta ensam ute i trädgården. Min granne håller på att renovera huset mittemot vårt och det är minst 5 hantverkare där hela dagarna. Inte så lugnt och privat ; ). När jag kände efter hur det kändes så kändes det Helt Rätt. Lugn och skönt. Ingen bilfärd. Ingen avancerad ritual. Bara jag och gryningen.
Jag gick ut och satte mig ner i gräset med en kopp té och lite rosenrökelse. Fåglarna kvittrade för fullt och trots att det fortfarande var mörkt så kunde jag se ett svagt ljussken där solen senare skulle gå upp. Det var en magisk stund av närvaro. Jag påmindes om hur underbart där är att sitta ute i tystnad ensam.
Jag har läst att vårdagjämningen är som en dörr som öppnas. Det lätt spännande så jag väntade en stund och tänkte att jag kanske skulle se något eller få ett tecken av något slag. Jag förväntade mig en yttre händelse.
Det som hände på ett mycket stillsamt och vackert sätt var att jag kände hur mitt hjärta började öppna sig mer och mer. Sakta kände jag hur mitt hjärta öppnade sig som en blomma och att denna öppning expanderade. Jag blev så förvånad över att det jag väntat på skedde inuti mig!
Jag satt ner en lång stund och var närvarande i denna stund av "grace". När jag sedan öppnade ögonen var ögonblicket över. Nu var gryningen förbi och allt såg annorlunda ut. Ljuset var vitt som dagsljus och den magiska mörka kåpan som jag varit insvept i mellan natt och dag hade upplösts.
Jag andades lugnt och kände efter i mitt hjärta och det kändes som vanligt. Ett ögonblick av underbar samhörighet med Alltet och sedan var det över. Jag känner nu hur mitt hjärta verkar ha fyllts på med energi och det känns vackert.
Jag är så glad att jag lyssnade när mitt inre bad mig att stanna upp och ta en stund för mig själv. Jag gör inte alltid det. Ofta tror jag att jag inte har tid till det.
Lyssnar du när ditt hjärta kallar på dig?
Idag packar jag mina väskor och fixar med allt det praktiska och i morgon åker vi till Sverige. Jag längtar! Efter svenska kanelbullar och vackra möten. Det känns som en mycket viktig resa och jag är så tacksam att få göra den.
Jag hoppas att vi ses där!
Varma kramar,
Karina
PS: Kärleksbrevet för mars månad är klart. Om du vill att jag skickar ett så hör gärna av dig. Det doftar mycket Kärlek och Vår!
Så vackert du beskriver det, grace, rörelsen. Tack! ska försöka gå på Harmoniexpo o spana in dig, så vi ses, kram!
SvaraRaderaMm vad härligt det lät! Jag måste också prova, men får ta mig lite utanför staden där inte människor vaknar av ljuden. Och kanske räcker det med sång? Har ingen trumma.. men kan lite visor:)
SvaraRaderaVerkligen inspirerande och upplyftande!
Tack!!!
Kram:)
Tack, Maria! Ja det var ett underbart ögonblick. Mitt i alla förberedelserna. Jag kommer att vara i Hall AB, plats 8b om du kan komma förbi. Kramar!
SvaraRaderaIngrid, det blev inget trummande som planerat utan jag bara satt där i tystnaden och andades. Det går tydligen bra det med ; ).
SvaraRaderaSång låter jättebra! Det viktigaste är att det känns rätt tycker jag. Det är lättare när det inte finns folk i närheten : ). Gillar inte påtvingade ceremonier utan det måste kännas rätt inuti. Dom som gillar att sjunga skulle säkert gilla det : ).
Tack för att du tittade in och läste!
Kramar!!
Wow Karina- så vackert. Vet du vad- jag brukar göra en övning där jag just fokuserar på hjärtat som en blomma som öppnar sig för att ge kärlek och sluter sig för att ta emot... Dessa ögonblick av enhet med alltet är fantastiska och de fyller oss med allt vi behöver. NJUT av din resa. stor kram Pernilla
SvaraRaderaKarina: läser alltid men kommenterar inte alltid. Måste integrera viss text innan den blir kringtänkt. :)
SvaraRaderaVad härligt det lät, bara sitta med tystnaden! Och morgonen! Magin.
Jag älskar att sjunga lite sådär indianskt, och även när jag går promenader kan jag få för mig att "Heya heya heya" haha, men då tittar nog folk konstigt på mig och jag blir tyst. Men det finns en längtan till att sjunga sådant! Helt naturligt, spontant.. som du sa..
Hmm:) får ta mig tiden helt enkelt..på morgonen..!
Tack, Pernilla! Jag tänkte pa dig i morse för upplevelsen paminde om nagot du skrivit. Vackert : ). Tack, det ska bli underbart att aka hem igen. Stora kramar, Karina
SvaraRaderaIngrid: Känner igen det där ; ). Ja, jag älskar morgnar. Det är verkligen magisk tid för mig. Ska försöka göra det oftare. Underbart med indiansang!
Kramar