Omtumlad och lite trött

Trots det senaste fotot till denna blogg så är jag trött och lite omtumlad. Som att något skakat om mig och så låter jag vinden virvla iväg mig. Jag tror att det började när jag kom tillbaka från resan till Sverige i början av april. Det var så fantastiskt att ha min första Kanaliseringskurs där och att vara med på Harmoni-expo. Jag var så uppfylld med Kärlek och Stjärnljus att jag bara flöt omkring och var Glad hela tiden.

Det var när jag kom tillbaka hem till Frankrike igen som jag landade i verkligheten. Och insåg att jag faktiskt var trött. Och behövde vila ut. Ta det lugnt. Göra inget och fylla på ett tag.

Gjorde jag det? 

Nä hä då. Det hade jag inte tid med. Vaddå vila? Jag älskar mitt jobb och det fyller på mig med kraft automatiskt. Det är visserligen sant. Men till en viss gräns. Och den hade jag glatt överskridit. Så jag jobbade på för att jobba igen allt det jag inte hunnit (och velat ; ) göra när jag var i Sverige.

Först märkte jag inte av det. Känslan smög sig sakta på mig. En dag insåg jag att det jag tycker är allra roligast inte var roligt. Och den känslan höll i sig. Jag fick tvinga mig igenom mina uppgifter. Jag betade av allt jag var tvungen att göra och det började kännas tungt.

Jag höll på så här i några veckor samtidigt som jag djupt inne i mig själv kände att det var dags att ta det lugnt. Att sitta alldeles stilla och Lyssna. Lyssna inåt. Bara vara, som det heter. Jag gjorde några tappra försök men det kom Viktigare Saker emellan. Som det brukar göra när jag motvilligt bestämmer mig för att ta hand om mig själv. Till slut tror jag att Gud/Gudinnan fick nog och tryckte på off-knappen.

I går hade jag ett viktigt Skype-möte på förmiddagen. Efter en mycket pratig och inte alls speciellt meditativ meditationsstund med en vän skyndade jag mig att koppla upp mig. Det var då jag upptäckte att varken internet eller telefonen fungerade. Hoppsan! Eller rättare sagt J-vla Skit, tänkte jag och började fixa och dona för att få allt att fungera igen. Sen sprang jag runt och pratade högt ett tag. Till sist insåg jag att det inte fanns något mer jag kunde göra.

Då gick jag äntligen ut och satte mig i gräset i trädgården och andades. Mina axlar sjönk ner i normalläge och det var så skönt att hinna ifatt mig själv. Resten av dagen var jag helt närvarande utan hysteriska Facebook-avbrott eller jag-ska-bara-kolla-en-sak-på-datorn-avbrott. Vad gjorde jag då? Jag lagade mat i lugn och ro (utan telefonen i högsta hugg), läste sagor för barnen och jag läste t o m i en bok. Kors i taket!

Det var så underbart! Och då bestämde jag mig för att ta det lugnare, internetta mindre... Och i morse gick jag upp kl 6 och mediterade själv en lång stund. Jag sprang faktiskt ut, barfota, och ställde mig i det kalla, våta gräset och såg solen gå upp. Wow! Det var mycket härligare än att börja dagen med att kolla mina mail. Surprise!

Nu, mina vänner, ska jag logga ut och gå på bio. Det blir en vacker film om födelser i olika länder runtom i världen. Och prat med fina vänner och några varma kramar. Riktiga. Inte bara virtuella : ).

Jag längtar efter fysiska möten idag.

Jag önskar dig en fin dag!

Varma kramar,

Karina