Gästbloggare: Maria Solleman

Här är jag och gästbloggar, vilken ära! För att jag – tillsammans med konstnärinnan Maria Nil Imre Andersson – har gett ut en bok, Jordens mynning. Poesi och bilder. Egen utgivning. Och allt började för drygt ett år sen.

Eller? Egentligen långt tidigare. Jag har skrivit sen sena tonåren. Ibland med års uppehåll. Skrivit igen. Stumnat. För två, tre år sen var jag nästan framme vid en punkt där jag kände: nä, nu skiter jag i det här med skrivandet, det får vara, orkar inte…

Just där vände det. Långsamt. Mödosamt. Med hjälp av terapi samt en kvinna jag mötte för drygt två år sen. Gita Ljunggren, som är medial, sa att skrivandet är min ”kärna”. En healing-process satte fart. Och nu, bara två år senare, har jag skrivit Jordens mynning.

Det känns märkligt samtidigt självklart. Som när man hisnar inför nåden som är oväntad men inte främmande.

Känner mig helhjärtad i själva skrivandet. Är ändå ibland kluven…det är krävande. Det är inte att sätta sig så kommer orden. Det är, för mig, en livsstil. Riktigt äkta blir det bara om jag connectar djupt inåt. Flödet rinner från en ”plats” där naturen råder. Alltså, mitt liv behöver ha en riktning i samklang med Jorden. Om jag stressar, slarvar med andningen, inte tar tid till reflektion, bara vara/skrota runt och liknande, slammar flödet igen.

Det här är ändå av godo och jag gillar det.

Värre är det med utåtriktningen. Där finns utsattheten, sårbarheten. Känner ni igen? Tänk om ingen läser, om ingen bryr sig…en bok, tänk om ingen köper. Tankar och känslor kan peppra alldeles vid sidan av ett lugn: det här är min uppgift, jag följer mitt hjärta, gör det jag ska göra i med- och motgång…mäter inte, värderar inte…det jag gör är heligt.

Jordens mynning började med att Maria Nil Imre, en facebook-vän (vi har fortfarande inte setts irl, vi bor långt ifrån varandra och omständigheter har hindrat) frågade om jag vill göra bok med henne. Hon hade läst min blogg, jag hade kommenterat hennes målningar på fb. Yes, sa jag utan tvekan. Så jag skrev utifrån hennes bilder. Inte tolkningar, utan associationer. Vi planerade och som vi planerade blev det inte alls (pga familjeskäl mm). Egen utgivning är ett äventyr, både lättare och svårare än jag trott. Allt det praktiska är så inte min grej, men oj vad jag lärt mig. Och nu: boken är inte perfekt, men den finns.

Jag känner nära på en stolthet över den resa vi gjort, Maria Nil och jag, att vi har låtit processen ha sin gång något så när i samklang med det vardagliga livet, att den fått ta den tid det tar. Som en födelse…

Jordens mynning

127 sidor med femtiotre existentiella dikter och åtta bilder. Texterna är skrivna med ett målande, flödande och rytmiskt bildspråk. Här finns känslomässiga djup, ljus och mörker vävs samman. Det är en nydanande bok som tänjer på gränser till språk och innehåll. Den personliga utgångspunkten är ett tilltal som vill inkludera läsaren:

"du i mig
är också
ett av mina ansikten"

Maria Sollerman har arbetat som journalist, ägnar sig nu åt skrivande i olika former. 

För mer info om innehållet kolla gärna min blogg här. Boken kan köpas genom att maila, ultra.mariasmail@gmail.com, och den kostar 175 kr (plus porto 24 kr).