Ja, det blev efter många om och men en stund ute i kylan. Solen lyste och jag tog en liten promenad med min vän och mina barn genom olivlunden. Det var så vackert och utsikten var som vanligt fantastisk! Vi pratade en lång stund, drog några änglakort och sen trummade jag allt vad jag orkade. Det var så himla härligt! Vilken kraft det finns i trummandet! Och tänk att trots att jag kände mig långt borta från mig själv så var jag tillbaka igen på en ögonblick. Ett trumslag så var jag inuti mitt oändliga inre och resan började. Jag kände så mycket kraft och formulerade för mig själv vad jag vill göra under året.
Gå Gudinnans Väg. Gå Min Väg.
Med kraft och kärlek. Utan att vela utan med säkra steg vill jag gå. Och jag kände hur urkraften fyllde min kropp och jag återknöt med den gamla visa urkvinnan jag också är. Underbar dag. Och fina möten.
Jag känner mig trots den fantastiska eftermddagen lite låg och deppig idag men det är ok. Jag får känna så. And this too shall pass...
Kramar, Karina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar