Sjörunan och Idegransrunan

Jag har inte skrivit om mina runäventyr på ett tag men jag forsätter att utforska dem i min egen takt. Eller i deras? Så här har det gått med de två sista:

Lagu, Sjörunan : vatten, intuition, flöde

Denna runan kändes så skön och bekant på något vis. Den ville sätta sig i livmodern så där fick den sitta i några dagar. Den kändes följsam och jag kände mig öppen och mottaglig för de förändringar jag går igenom just nu. Jag tror att denna runan passar mig bra och därför kändes det så naturligt och vilsamt att gå omkring med den. jag är skorpion och det är ett vattentecken så det där med flöde och att följa min intuition kändes ganska lätt :).

Eoh, Ihwarz, Idegransrunan : växter, seghet, skuggan

Runan vandrade runt en stund i min kropp för att sedan sätta sig på fotsulorna. En runa under varje fot. Precis vad jag behövde denna veckan. En runa som drar ner mig mor Jorden. Som förankrar mig i materian. Den känns stadig och tät som en urskog. Som en kompakt och kraftfull energi men på ett jordnära sätt. Det är svårt att sätta ord på känslorna som kommer upp men jag försöker.

Jag är glad att inte ha dragit några riktigt omvälvande runor denna veckan för det händer så mycket omvälvande ändå i mitt liv just nu. De känns som trygga vänner på vägen. Idegransrunan lockade dock fram några känslor och tankar om min skuggsida. Det kanske är därför jag har känt mig lite omskakad för att sedan komma tillbaka på fötter igen. Intressant. Tillbaka till det viktiga igen. Mina prioriteter. Mitt fokus. Min Egen Väg.

Kramar, Karina

Be och du skall få

I flera dagar har jag längtat efter att vakna tidigt på morgonen och ha en lång stund för mig själv. Inte lätt när man har små barn som vaknar om nätterna men i natt blev jag hörd. Jag vaknade vid 4-tiden och var klarvaken. Efter en läskig mardröm hade jag svårt att somna om så jag bestämde mig för att gå upp.

Nu sitter jag här klockan 5 och njuter av tystnaden och en vanilla latte. Så. Härligt. Jag har tänt massor av ljus och för att lugna mig lite efter mardrömmen drog jag en runa. Jag bad om en fin och passande runa för mig just nu.

Det blev Älgrunan, Algiz.

Det är den enda runa jag har använt tidigare och den har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Det är en skyddsruna som jag i ett desperat försök att skydda mig och min familj använde för 3 år sen när vi bodde i ett riktigt läskigt hus. Jag ristade in den i en pinne och satte den ovanför vår ytterdörr.

Runskola

Eftersom jag fortsätter Sofias runskola så kände jag efter var runan ville sätta sig. Mitt i solar plexus blev det. Den lyser som en sol och jag känner mig trygg och strålande. Det passar bra med alla barn och vuxna som ska komma hit på Halloweenkalas i eftermiddag. Älgrunan representerar även våra fylgior (skyddsänglar och guider) och kraftdjur.

Älgen känns bra : ). Så svensk och trygg. Som värmlänning (bl a ; ) känns det som hemma. Och ett av mina första barndomsminnen är när jag såg en älgfamilj i skogen bakom vår sommarstuga för länge sen. Vilken gåva det är att få växa upp mitt i naturen och allt det vilda. Och nu är jag tillbaka igen. Fast i en annan del av världen. Samma känsla. Men riktigt fin sammanhållning och solidaritet med mina medmänniskor.

Jag önskar dig en riktigt fin dag. I morgon är det nymåne.
Kramar, Karina

Paus i runandet ; )

I fredags tog jag bort (den visualiserade!) runan och det kändes skönt. Den liksom väckte mig ordentligt och allt verkade mycket klarare runt mig. Och inom mig. Som att mitt liv och de projet jag arbetar på verkade mycket tydligare. Jag lyssnar även mycket på de inspirerande talarna på Leonies hemsida (Goddess Guidebook).

Det som verkar tydligare och tydligare för mig just nu är att jag verkligen måste sätta mig ner och skriva ner mina mål inom olika områden. Vad vill jag uppnå? Inom vilken tidsram? Jag inser att jag gärna vill tänka på och drömma om idéer men så fort jag ska förverkliga dem känns det lite väl jordligt och trist ; ).

Som att jag inte vill binda min framtid i ord. Men samtidigt känns jag att jag inte går framåt som jag skulle vilja för det jag verkligen vill är inte tillräckligt tydligt. Om jag inte vet vad jag vill så kan inte Universum hjälpa mig. Så fort jag tydligt ber om något dyker hjälp upp otroligt snabbt.

Så nu i veckan är planen att skriva ner mina mål inom alla viktiga områden i mitt liv. Sen kan jag visualiera dem, måla dem och flumma på som jag vill. Bara fokus är fastställt först så kan jag sedan vara kreativ inom de ramar jag sätter. Det känns bra...

Halloween

Nu ska jag gröpa ur pumpor och fixa egna kläder till den lilla Halloween-festen på tisdag. Gabriel har bjudit hem sju små killar så nu gäller det att vara kreativ för att vi alla ska få så kul som möjligt. Jag planerar spindelmuffins och saft med ögon i ha, ha.

Ha en skön söndag!


Kramar, Karina

Dags för nästa runa

Jag kände idag att jag hade burit färdigt Urrunan och att det var dags att ta bort den. Mycket stark men det verkar det som att de alla är...

För att inte analysera valet av runa för mycket så har jag ritat dem på små papperslappar och jag drar en utan att titta på dem. Jag hade tänkt mig en lite "light" runa men det blev Thurs som representerar Jättarnas släkte. Oj då! Den står för kaos och transformation ur vilka det nya kan ta form. Ungefär som Skorpionens tecken. Hm... Jag hittade en till skorpion i måndags och snart är det dags för min födelsedag...

Den ville gärna sätta sig i mitt tredje öga för att hjälpa mig se klart så där sitter den nu. Det känns bra. Vi får se ur det känns de närmaste dagarna.

Ha en skön kväll!

Karina

Först runan - Urrunan

Igår placerade jag Urrunan i min kropp och bär den med mig sen dess. Längst ner vid svanskotan siter den och oj, vilken kraft den har. Som att hela världens begynnelses kraft ligger där. En stark men jordad kraft som jag känner ger mig pondus. Som en björnhona som verkligen tar plats. Både fysiskt och energimässigt. Jag fortsätter experimentera...

Kramar, Karina

Runor

Sedan flera år tillbaka har jag läst om runor och tänkt göra en liten påse med egna runor. Tänkt men inte gjort ; ). Vad glad jag blev när jag då får syn på det här inlägget på Häxdansens blogg. Där beskriver Sofia hur man kan leva med använda runorna på ett  levande sätt. Bära dem på sig (visualisera dem i sin kropp) och måla dem, dansa dem m m. Det tilltalade mig! 


Intressant sammanträffande: När jag var hemma hos min goda vän Nathalie igår så drog hon fram sin lilla runpåse och erbjöd sig att dra en runa för mig. Hm...

Det blev runan Ing som ser ut så här: 

Detta är tydligen fruktbarhetens runa (inga fler barn ; ) och handlar om kreativ kraft som tar form. Visioner som fullbordas och självförverkligande.

Jag blev jätteglad och när Nathalie dessutom lade den i mitten av hennes Livets Blomma så kände jag hur kraftfull den var. Den passsar jättebra just nu när jag känner att flera av mina projekt blir konkreta och jag öppnar dörren till Alla Möjligheter.

Projekt denna månaden är att leva med runorna. Det blir en fin länk tillbaka till den nordiska kulturen som jag inte längre lever i. Dåtid och nutid.

Har du använt dig av runor? Hur känner du för dem?

Jag önskar dig en fin söndag!

Kramar, Karina